Det är anmärkningsvärt 
med vilken tröghet skolan förändras.

Skolan är ett mycket viktigt och ett högst engagerande område att diskutera. Tyvärr visar man ofta upp alldeles för snäva "vyer".

IW (s) är riksdagsledamot och dessutom ledamot i utbildningsutskottet. Det är säkert fler än undertecknad som väntar sig ett mer nyanserat inlägg i en viktig skoldebatt.

Jag tycker inte det tjänar skolans utveckling att  IW (s) "slår sig för bröstet" och säger att det inte finns ngn kris i skolan idag och att Sverige har en synnerligen hög utbildningsnivå. Inte heller att rekommendera en rapport som berör 92-94, tre år.

Läs i stället NU, Nationella utvärderingen av skolan. Den påtalar både brister och förtjänster. Den visar bl a att resurserna inte är en avgörande faktor för om en skola lyckas.

Det är inte förvånande att  IW (s) framhåller toppstyrning. Det är inte heller förvånande att  IW (s) griper en chans att attackera en borgerlig valfrihetspolitik, friskolan.

De punkter  IW (s) nämner får mig att undra om politikerna felbedömde rektorernas kompetens.

Förväntade politikerna att rektorerna skulle klara att prioritera inom sina egna verksamheter? Förväntade de att rektorerna skulle finna konstruktiva lösningar och inte ta den enklaste, att skära bort speciallärare och drabba elever med inlärningshinder ?

Det borde vara en självklarhet för varje verksamhetsledare att följa upp sin verksamhet. Det skulle politiker krävt för länge sedan. JM lyfte fram ngt som  IW (s) inte ser, nämligen att vi har en grupp elever med mycket stora brister i kunskaper och färdigheter. Vi må ha en hög utbildningsnivå och ligga bra till i vilka internationella undersökningar som helst ! Men faktum är att skolan har stora brister p gr a en misslyckad skolpolitik. I nämnda undersökning, OECD, framkom att vuxna svenskar läser bäst jfrt med sex andra industriländer. 32,5 % vuxna svenskar klarar att läsa obekanta, komplicerade texter, dra slutsatser och använda dem i olika situationer. 15 % av tyskarna och 21 % av amerikanerna klarar samma sak. Samma undersökning visar att över 25 % av svenskarna inte når upp till de krav som ställs i kursplanen för åk 9. Denna grupp består inte enbart av äldre och invandrare utan även av många unga lågutbildade.

Det är anmärkningsvärt med vilken tröghet skolan förändras. Vilket hinder i skolutvecklingen det varit att man inte velat se det unika i våra elever och utgå från detta! I stället var man angelägen om att alla skulle behandlas/göras lika och placeras i sammanhållna klasser.

Den elev som har svårigheter har inte många chanser att känna sig duktig.

Den som är duktig tillåts inte vara stolt.

Inte heller har man tagit hänsyn till olikheter mellan pojkar och flickor. Man har inte tillräckligt uppmärksammat pojkars sämre läsförmåga. Man har inte bedrivit NO-undervisning på flickors villkor.

Många upplever mobbning m.m. Alltför många elever har passerat den svenska grundskolan med stora brister och knäckt självförtroende. Några av dessa finns säkert i våldsbenägna gäng, bärandes på en tung besvikelse över skolan och vuxenvärlden.

Det finns många brister som behöver rättas till och utvecklas. Omsättning av teori till praktisk problemlösning samt ett reflexivt tänkande kommer att behövas i framtida samhällsbyggande i globalt perspektiv.

Birgitta Rudenius (m)       
WEB-sida     
Undersökning av läsförmågan