Att reflekterat välja och välja bort i alla vardagsvalens roller.

Min utgångspunkt i alla reflektioner och uttalanden är min människosyn. Den inbegriper följande fem ståndpunkter.

Insikten om människors lika värde är absolut och odiskutabel.
Förutsättningen att vi vill varandra väl.
Rätten till en egen åsikt.
Förmåga att visa varandra respekt.
Den goda viljan, "den verkliga viljan" att göra de rätta vardagsvalen.

Med detta som utgångspunkt och en realistisk syn på de olika spelplaner vardagen erbjuder kan en kreativ diskussion föras. Mina hierarkiskt uppbyggda teser gör vardagens levnadsregler tydliga.

Nazistiska åsikter t ex som grundas på att människor har olika värde förtjänar således ej respekt och hör ej hemma i ett demokratiskt samhälle. I mina vardagsval väljer jag således bort att låta dessa spela på en demokratisk spelplan bara därför att de valt bort sig själva genom sin oacceptabla människosyn.

Min förklaringsmodell för detta är att politik kan ses, inte som brukligt en linje utan, som en cirkel med en fram- och en baksida.

På framsidan finns politiska riktningar som bygger på en positiv människosyn, respekt och demokrati. På baksidan finns de kriminella politiska riktningarna. Dessa vänsterextrimistiska och högerextrimistiska politiska avarter möts på skuggsidan. Nazism eller nationalsocialism finns i baksidans centrum. Det mest onda från vänster och höger möts på baksidan.

På framsidan har vi demokratiska partier till vänster och till höger. De som vill styra, reglera och kontrollera människors liv till vänster och de som vill erbjuda alternativ och frihet för människorna att själva få bestämma och göra sina egna val till höger.

Något parti kan ha svårt att bestämma sin tillhörighet och gör därmed sina väljare osäkra genom att flaxa fram och tillbaka. Något parti har svårt att göra upp med sitt förflutna och har därmed fortsatt svårt att vinna respekt. Något parti anger en liberal hållning men är i praktiken benägen att fatta beslut som människorna själva borde få ta. Inom de båda huvudrepresentanterna, socialdemokraterna och moderaterna är spännvidden bred men de förmår alldeles för dåligt omfatta alla på sina respektive spelplaner. Detta ger (tyvärr*) öppningar för lokala (missnöjes)partier att ploppa upp. Missnöjespartier blir lätt forum för utveckling av gnällspikar.

*Tyvärr skriver jag för att det är ju demokratins spelregler men faktiskt förlänger det ofta den politiska processen och det kostar skattemedel ur en redan snål kommunal budget samtidigt som det tillför föga i praktisk politik.

När visar partierna en tillräckligt tydlig varudeklaration och kvalitetssäkring? Sanning och konsekvens. Resultatet av väljarnas val får den förda politiken som konsekvens.

Vilka drivkrafter inverkar när människor tar steget in i kommunalpolitiken? Inte är det i alla fall ekonomiska motiv! Inte är det överskott på fritid! Jo, för pensionärerna kan det förstås vara så.

Det borde alltid vara en genuin vilja att skapa goda förutsättningar för människorna att kunna leva väl i vardagen. När man tar steget in i politiken har man samtidigt gjort ett val som innebär att man är beredd att ta ansvar och inte bara sitta hemma vid köksbordet och klaga. Man har valt att engagera sig och ge mycket av sin fritid för andra människors väl och för det man tror på. Genom demokratiska val ges man sedan förtroende att fatta politiska beslut. Det säger sig självt att detta bäst sker genom partier med ett helhetsperspektiv och inte engagemang i enstaka frågor.

Man talar mycket om politikerförakt och visst finns det politiker som agerat oärligt och skamligt. Men det gäller nog mest den "gamla stammen". Vi behöver nya politiker. Vem vill egentligen bli politiker? Varför tar man steget in i politiken? Det är inte rimligt att detta automatiskt innebär att man blir ett lovligt byte för allehanda företeelser. Företeelser som syftar till att bespotta, förlöjliga eller t o m förnedra. Det är rimligt att politiker behandlas med respekt som alla andra. Det är rimligt att man håller isär sak och person. Det är rimligt att man reflekterar över sina handlingars syfte och konsekvens. Överhuvudtaget behövs mer reflekterande över de egna handlingarna och de egna vardagsvalen samt konsekvenserna av dessa. Det är viktigt att medvetandegöra sitt eget ansvar för sig själv i de olika vardagsrollerna.

Vardagsroller jag tänker på här är dels de olika privata roller vi ständigt bär tillsammans med t ex vår yrkes-, fritids-, politiker-, väljarroll.

Bara för att en samhällsmedborgare har valt att lägga engagemang inom politiken innebär det inte att man vill bli bespottad och förlöjligad i t ex revyer. Det anser jag inte att någon politiker ska behöva acceptera. I denna företeelse har någon valt att utforma ett revynummer som förlöjligar och en annan har valt att skratta. Det finns även de som valt bort att skratta. Jag omfattar inte utsagan att "det får man tåla". Jag beklagar om någon har behov av att göra ett nummer på en medmänniskas bekostnad. När det upprepas kallas företeelsen mobbning.

Varje människa ger sin bild av sig själv genom sina handlingar och sitt sätt att vara. Varje människa vill bli bemött med respekt. Det gäller också att förtjäna respekten.

I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att så många som möjligt aktivt tar del av det politiska skeendet. Detta sker bäst genom att engagera sig i politiska partier. För att fler (unga människor) ska vilja engagera sig politiskt så kräver det en förändrad politikerattityd och ett ökat ansvarstagande hos väljarna, medborgarna, i deras vardagsval, goda vilja och vilja att verkligen välja rätt.

Apropå artikel i NST 6/7 2000 "Socialen agerade polis".

Jag känner inte till de verkliga faktorerna i detta enskilda fall och avser alltså inte att debattera just detta ärende. Men jag reagerar starkt när vuxenperspektiv tenderar tränga undan barnspektivtänkande. Det sker alldeles för ofta.

Tyvärr är det ibland så att tidningsjournalistiken piskar upp stämningar och därmed uppfattningar som inte tjänar saken eller egentligen avsetts. Socialtjänsten kan vara måltavla och man kan förfasa sig över att barn tvångsomhändertas.

Jag vill påstå att barn alldeles för sällan omhändertas! Barn far illa alldeles för länge utan att något görs. Utan att tillräckligt görs. Alla vuxna som lever i närheten av barn som far illa bär skuld när de inte reagerar. Det finns en skyldighet att anmäla vid blotta misstanken om att ett barn far illa. Hur illa får ett barn då må? Hur länge? Gränserna är inte satta och det flyter ytterst suddigt och många gånger befinns gränsen vara satt i horisonten.

I Sverige idag, med barnlagar och barnkonventioner så far alldeles för många barn verkligt illa. De barn som har det allra värst i sin vardag är barn till missbrukare och barn till psykiskt sjuka föräldrar. En undersökning visar att vart tionde förskolebarn visar tecken på fysisk och psykisk vanvård. Av dessa är endast en tiondel kända av socialtjänsten och inte ens det visar sig i undersökningen vara en garanti!

Barn som försummas i sin uppväxtmiljö riskerar bl a få en störd moralutveckling vilket i sin tur oftast leder till ökade konflikter i sociala sammanhang där barnen finns. Skolan är en sådan miljö där detta problem visar sig oroväckande. Oftast är det utagerande barn som uppmärksammas medan de som reagerar med inåtvändhet tyvärr förbises men har minst lika stora problem. Barn som far illa underpresterar i skolan och deras skolgång blir ibland mycket problematisk. Trots att de kan vara mycket begåvade.

Barn far illa när de växer upp i miljöer där deras behov förbises. Det finns föräldrar som låter sina egna behov gå före och de kanske inte ens förmår förstå barns behov. Barn behöver en kärleksfull omsorg och god uppfostran. Barn behöver föräldrar som klarar sin vuxenroll och föräldraroll. Barn behöver inte kritik, slag eller kränkande övergrepp. Barn behöver skydd. Det ingår i föräldrarollen att tillgodose barnens behov. Tyvärr drabbas barn av föräldrar som inte förmår. Vem som helst kan skaffa barn men för att köra bil krävs körkort. Barn föds att leva, uthärda, genomlida destruktiva hemmiljöer. Alldeles för många barn lever i skadliga miljöer. Alldeles för många barn utsätts för övergrepp där sexuella övergrepp är bland det mest avskyvärda vi kan föreställa oss. Det finns även missbrukare som "säljer" sina barn för att komma åt den åtråvärda drogen. Utan att andra vuxna reagerar i omgivningen. Det finns föräldrar som begår övergrepp utan att vara missbrukare. Det finns absolut inga förmildrande omständigheter för kränkande övergrepp mot barn!

"Barn får inte tvångsomhändertas så länge andra medel står till buds."

Idag finns de inte i den omfattning och den form som krävs! Trots alla lagar, garantier, konventioner mm. Det sociala skyddsnätet är så gott som obefintligt. Det rör sig om promille av alla barn som fångas upp ty hålen i skyddsnätet är avgrundsstora.

"Bristande uppfostringsförmåga från föräldrarnas sida kan inte i sig vara en grund för tvångsvård."

Hur illa får ett barn uppfostras och hur länge? Hur bedöms barnets bästa i denna situation? Vilka alternativ ges barnet?

"Barnens skydd hade kunnat garanteras på frivillig väg."

Barn som låts fortsätta leva tillsammans med en förövare utvecklar inget förtroende för vuxna eller samhället. De skadas i djupet av sin själ och för resten av livet.

För barns bästa krävs:

• Rådgivning för föräldrar som behöver stöd för att klara sin föräldraroll.
• Kompetenta familjepedagoger behöver anlitas.
• Kvalificerade familjehem behöver rekryteras.
• Kvalificerade stödfamiljer och kontaktpersoner behöver rekryteras.
• Fungerande skyddsnät som garanterar att barn som far illa upptäcks tidigt.
  (MVC-BVC-dagis-förskola-skola- har hittills inte reagerar så som borde förväntats.)
• Ökade kunskaper om barns villkor.
• Vuxna som förmår se vad barns bästa egentligen innebär.

Det är viktigt att se på familjehem och stödpersoner som uppdragstagare för en kvalificerad uppgift som ska avlönas efter den kompetens uppdraget kräver. Det ställer krav på rekryterare av uppdragstagare.

Det föds för få barn i Sverige. Vissa politiker tycks tro att höjt barnbidrag ger ökat födelsetal. Kanske är det så men vilka föräldrar skaffar fler barn p gr a höjt barnbidrag? Barn behöver uppleva att de är önskade för sin egen skull. Det ställer helt andra krav på beslut som rör både födda och ofödda barn.

Barn har rättigheter!

De allra mest grundläggande är näringsriktig mat, kärleksfull omsorg samt skydd. Med ett barnperspektivtänkande i alla beslut som rör barn skapas både en god samhällsutveckling och bättre samhällsekonomi.

Barns bästa ska gälla!

 Birgitta Rudenius