Top private down page!

[]

Jag är född och uppvuxen i Småland. Min uppväxt är präglad av trygghet, mycket tack vare min öppna och omtänksamma, stora och fantastiska släkt.  
Tydliga gränser för etik och moral samtidigt med gränslös tanke för filosoferande, framtida teknik, diskussioner rörande möjliga och omöjliga lösningar samt ett stort samhällsengagemang präglat av respekt för liten som stor och varandra, trots olikheter och oliktänkande.   

Det annorlunda blir spännande och lockande.

Som liten gick jag i söndagsskola och var också aktiv inom scoutrörelsen (KFUK/YWCA) först som blåvinge och scout och därefter som ledare.  
Den Svenska Statskyrkan har jag lämnat mycket p gr a  kyrkans inre konfliktengagemang, inte minst angående kvinnliga präster samt den  oetiska konflikten i min "f. d." hemförsamlingen.  

Var och en måste utveckla sin inre övertygelse och tro. 

Varje skollov tillbringade jag på landet mitt i naturen och livet omgiven av djur. Mina  sommarlovsarbeten i tonåren har varit: lanthandelsbiträde, affärsbiträde, "kuva" torv, intensivvårdsbiträde, långvårdsbiträde, röntgenbiträde, au-pair mm mm 
Erfarenhet är en tillgång och "krydda" i livskompetensen. 

Eftersom jag tänkte bli läkare tog jag studenten på Reallinjen. Nu blev jag i stället speciallärare med en folkskollärarutbildning i botten. Min utbildning är jag mycket nöjd med. Sedan har jag byggt på med en fil. mag. i pedagogik samt läst ytterligarefördjupning (60p) inom specialpedagogiken.
Utbildning blir vad man gör den till!   
Jag älskar att läsa och plugga. Just på universitet och högskola får man massor med tips och inspiration.  

Familjen har varit bosatt i Förenade Arabemiraten ett oerhört spännande och intressant land. Vi valde att bo och umgås med den lokala befolkningen vilket berikade våra sinnen. Våra närmaste vänner kom från Syrien, Libanon, Egypten, Ungern, Pakistan och naturligtvis från de olika emiraten t ex Fujeira, Dubai, Sharjah och Abu Dhabi. Familjens julfirande i en uttorkad flodfåra mitt i öknen är ett av många oförglömliga minnen.  
Jag gick också, precis som mina arabiska väninnor, regelbundet för att få händerna vackert och konstnärligt målade med henna. Det saknar jag fortfarande. Men en dröm har gått i uppfyllelse! 

Min tjänstgöring inom det svenska skolsystemet och i olika kommuner har givit skiftande erfarenhet och upplevelser. Jag har tjänstgjort på skolor som präglats av frihet och ansvar med stora möjligheter för kreativitet och där man intagit en uppskattande attityd till olika initiativ.    

***  
Det fanns en tid när man längtade till nästa dag och lärarjobbet.  
Det fanns en tid när man upplevde att man hade en bra lärarlön.  

***

Numera har Sverige sämst lärarlöner i EU, sägs det!  
Och "Jante"-lagar styr även i skolan!  

Det är härligt att bo på landet och odla på ett sätt som är "det bästa för allt liv överallt" (aboriginerna). Det är "balsam för själen" (eget) att bo och leva i samhörighet med naturen mitt i allt levande. 

En av mina svåraste uppgifterna är att prioritera  tiden så den räcker till allt jag vill göra. På senare tid har jobbet, politiken och studierna krävt en stor del på bekostnad av familj, djur och ...  

Min drivkraft att hela tiden lära mer är stark och t ex  

• ITs  möjligheter befinner sig ju bara på tröskeln än ...
• inom specialpedagogiken/pedagogiken  sker mycket intressant forskning
• samhällsfrågor/medborgarfrågor/politik känns viktigt att vara med och påverka
• distansutbildning är toppen! Man kan samtidigt läsa vid flera universitet t. ex. Växjö, Halmstad, Umeå och Lund.
• Kungliga Tekniska Högskolan är inte heller så dumt!
• Och förstås Högskolan Kristianstad!!!
• ....

***

En dröm går i uppfyllelse   

I juni för drygt ett (nu fem) år sedan ringde min man till jobbet. Det var på våra barns uppdrag. Han skulle förvissa sig om att jag kom direkt hem efter jobbet. Han sade också att jag skulle klä om någorlunda snyggt. Det var spännande och mycket hemlighetsfullt. Jag löd och strax när jag var omklädd rullade barnen in på gårdsplanen. De bestämde hur vi skulle åka och jag fick en plats i äldsta dotterns bil, bredvid mitt lilla barnbarn i baksätet. Allt var mycket hemlighetsfullt. Jag var en aning omtumlad, minst! Därför frågade jag mitt lilla barnbarn vad som skulle hända. Mathilda berättade glatt att vi skulle på restaurang. Mysigt! tyckte vi båda två.

Men var det hela sanningen? Jag kände i luften och i hela kroppen att denna kvällen skulle något hända. Strax ... .. fick jag reda på att vi var på väg till Höganäs. Äldsta dottern Lina började med en uppmanande undring: -Nu är det upp till bevis, mamma! -Nu får vi se om du verkligen menar vad du sagt! Jag tänkte genast: -Vad i hela fridens dar har jag nu gjort! Hela kroppen var fylld av fjärilar och i huvudet gick det runt. I svindlande fart.

Innan jag kommit fram till någon vettig förklaring fortsatte Lina: -Mamma du har ju alltid sagt att du ville ha en tatuering! Menade du det eller är det bara som du pratat? Himmel ! Fjärilarna fladdrade och jag trodde jag skulle lyfta!

-Vi har beställt tid hos en tjej som tatuerar. Vi har också förberett henne på att du inget vet om denna överraskning och att du kanske inte vill ... trots allt? Pelle, Linas sambo, hade läst om denna tatuerande tjej i Höganäs och tyckte att det verkade mycket seriöst. Barnen var överens och deras idé  stod klar!

Nu satt jag där och uppfylldes av att: Det kan inte vara sant! Visst hade jag så länge jag kan minnas velat ha en tatuering. En liten nyckelpiga på knylan. Det som hindrat mig var riskerna och tanken på att en "Hells Angels-figur" skulle sätta en nål i mig. Men visst har jag alltid velat och önskat och drömt! Jag var lycklig! Jättelycklig! Men Oh så omtumlad! Var det verkligen sant?

Därefter följde ett intensivt beslutsarbete. Skulle det bli en nyckelpiga på knylan? En blåsippa? En fjäril? En arabisk blomslinga likt de jag brukade hennafärga på händerna?

Min familj: Håkan, Jacob, Amira, Lina, Mathilda, Pelle och Tobias följde min intensiva beslutsprocess med stor spänning. Jag tog mitt beslut efter så moget övervägande som säkert var möjligt i denna stund av fantastiskt intensivt upplevande. Arbetet började! Det stack som tusen nålar! Det kändes ordentligt. Det var uthärdligt! Jag var lycklig! Allas ögon vilade på mig. De två paren barnaögon följde proceduren med enorm spänning.

Numera har jag en liten BLÅVINGE på min vänstra axel. Mina barn hade inte kunnat ge mig en finare present till min 50-årsdag. De gjorde att en dröm gick i uppfyllelse. Detta är en outplånlig upplevelse! Tack vare mina underbara barn!  

Nytatuerad och lycklig avslutade vi denna underbara soliga kväll tillsammans på en restaurang i Höganäs hamn. Min familj och jag.