Den 1-4 December 2002.

 Sista månaden detta året. Hur har det kunna gå så fort. Advent ... snart jul. *panik* Inte ska jag känna panikkänslor! Varför skulle jag det!? Inget kan väl vara så allvarligt att man ska behöva må dåligt för ... att vi närmar oss en helg då man ska vara glada och bara vara och vara tillsammans. Kan väl inte finnas någonting så hemskt att det skulle förstöra .... Nej! Nej! Nej! Det ordnar sig! Allting ordnar sig ... till slut! Så är det bara!

Jo jag har mycket att göra just nu. Massor! men det är roligt och jag gillar allt. Inget är tråkigt eller trist! Jag vill göra mer av allting. Mer och längre. Mer tid till allt. 

Inatt sov jag hos Mitt Lilla GullHjärta. Jag sov såååå gott! Himla gott. Snart ska jag sova där igen. Hon har haft läxa och hon har ringt till Mormorn när det varit läxdags. Frågat och frågat om vad advent betyder och hur julen firades förr. *ler* Är det "mitt förr" eller är det förr som *min mammas förr* eller *min mormors förr* ? Jag tog lite blandat *förr*. Hoppas det blir bra. I *mitt förr* luktade det inte gott när det stöptes ljus i köket. Men i *mitt förr* var det jättekul att göra korv och baka julgubbar. Fast vi fick inte hjälpa till särdeles mycket i köket för Min Mamma blev nog lite stressad då. Tyckte nog att det gick bättre när hon gjorde själv. Men pappa hjälpte till att göra grisen och då fick vi vara med och göra korv. Så kul!

 Min Pappa hade mycket lätt för att ha oss barn med i allt han gjorde och han gjorde massor för oss också. En gunga. Det var inte vilken gunga som helst! Det var hela kvarterets gunga. Alla barn avundades vår gunga. Det var ett gungbräde uppspänt mellan två stora ekar med plats för hela kvarterets barnaskara. Det var bara en grej som Min Pappa gjorde för oss! Han var en Pappa med stort P.

"Lova att du inte glömmer bort mig. Aldrig. Inte ens när jag blir hundra år." Nalle Puh

Den 20-21 December 2002.

Det kommer att handla om "Uppdrag förvanskning" snart och igen. Denna gången om barn och omhändertagande och föräldraförmåga och avsaknad av journalistetik mm mm Snart!

"Till Tappra Dåd jag rider ut ...." Nalle Puh

Den 25 December 2002.

En ganska mager december blev det. Inte så konstigt kanske. Nåväl mycket har hänt och det har krävt sin tid och på bekostnad av skrivandet här.

En sak som hänt och som upprört ordentligt är ytterligare ett program i serien "uppdrag förvanskning". Media överhuvudtaget har ställts lite i fokus eller rättare sagt TV-medias trovärdighet. Med rätta skulle jag vilja säga. Jag tycker man hyser mindre och mindre respekt för journalisternas arbete. Kanske lite synd att dra alla över en kam för det finns naturligtvis de som är seriösa ... eller!? De som hamnar i fokus gör det av både trovärdighetsbrist och sensationsjournalistik. Den senare blir dessutom belönad med stora journalistpriset. Pristagaren blir svansad och krypt för av andra journalister som säkert är rädda för att drabbas ungefär likt tiiden då en en viss JG var mycket i farten tidigare men nu gäller det en JJ. Så lågt! Så fullkomligt värt ingen respekt!

"Uppdrag förvanskning" visade ett program där ett lindrigt utvecklingsstört par blev fråntagna sitt barn eftersom man ansåg det var bäst för barnet. Under programmet satt jag i "TVsoffan" likt så många andra och förfasades över vad jag fick bevittna i programmet. Den bilden man gav gjorde verkligen att man kände uppror mot politikerna som fattat det beslut som ledde till omhändertagandet. Jag liksom många andra förfasades över den bild man gav av utredningshemmet. Nu begrep jag naturligtvis att det som visades var INTE hela sanningen utan bara en viss del som klippts och framförs inför en massa tittare. En massa av dessa tittare var dock inte lika kritiska utan många skickade oförskämda brev/mail ja tom hotelser till politikerna.

TV-jornalister kan alltså göra program som får folk att reagera väldigt starkt och handla med starka aggressiva uttryck som följd. Andra människor blir drabbade ja faktiskt med dödshot. Undrar hur de mår efter detta "anfall"!? Det ställer krav på "den tredje makten". Media brukar väl kallas den "tredje makten". Makt och media - en kombination som kan vara kreativ men även fruktansvärt förödande om det vill sig illa och om oseriösa journalister låts härja.

Redan kvällen efter i TV-programmet "Debatt" fick vi en lite mer nyanserad bild - heder åt den programledaren. Då fick vi veta hur det verkligen kunde vara att växa upp med en utvecklingsstörd förälder av en som upplevt.

Därefter har olika personer som är insatta i problematiken yttrat sig i olika program och nyanserat bilden och informationsvärdet ytterligare. Men en allvarlig skada är redan skedd. Pgra en oseriös troligen egotrippad journalist. En oseriös sensationsjournalist har återigen "lyckats". Och sådant premieras i journalistvärlden! Det är inte klokt! Det visar bara vilken brist på etik som råder inom denna kår. Fruktansvärt! Förödande! Inte är media värt någon respekt i dessa dagar! Inte kan man betrakta media som trovärdigt överhuvudtaget! Inte så länge avarter hyllas! Minsann inte! Det är ju bara att påminna om partiledarutfrågningen inför valet 2002 - absoluta lågvattenmärket var naturligtvis utfrågningen av Bo L - maken till oseriös journalistik får man noga leta länge efter. 

Åt sopsvängen med dessa sopjournalister!

Låt oss få uppleva seriösa journalister som gör seriösa program. Program med upplysande karaktär som är faktabaserad utifrån olika perspektiv - lättbegripliga så att vi i "TV-sofforna" ges möjlighet att bilda oss en egen uppfattning utifrån kvalitativa faktabelysningar.

Åt pipsvängen med alla sensationsjournalister!

Vem vill ha dom egentligen!

Fy vad man blir trött på all lågmärkesskit!

Det finns faktiskt outsinliga viktiga områden att belysa - Inte minst behövs det belysning ur ett barnperspektiv!

"Uppdrag förvanskning" visade total avsaknad av barnperspektiv!

"Nu blir jag riddare - se så fin min rustning är!" Nalle Puh

Den 27 December 2002.

Idag läste jag i tidningen att en kolumnist i A-bladet önskade att en av medlemmarna i kungafamiljen och Nicole nå'nting med några flera (som ofta kan läsas om i pressen) skulle åka någonstans avlägset och meditera så att vi slipper läsa om dem!!!! Tänk om denna kolumnist hade använt lite av sitt krut att påverka sig själv och sina kollegor i stället för att sprida sitt högst korttänkta (läs: urblåsta) uttalanden. Eller hade kanske detta urblåsta uttalande fångats upp av en konkurrerande kollega som spetsat öronen och sedan lyft fram denna heltokiga tes bara för att  lyfta fram ett osedvanligt dumt uttalande.

Jag hoppas att 2003 blir ett brytningsår för media och pressen. Jag hoppas att vi ska få läsa intressanta sakliga artiklar. Jag hoppas att den ytliga jakten på nyhetssensationer slängs i Sverkers tunna. Jag hoppas att vanliga människors goda gärningar och goda insatser kan beskrivas så att samhällets dolda förebilder lyfts fram. Förebilder behövs för det växande släktet. Jag önskar att den lilla människans betydelse lyfts fram när det gäller att "se" barn som far illa. Det finns många barn som far illa och lever i en grym vardag - alldeles mitt ibland oss alla vanliga människor. Tänk om media kunde stärka vardagsmänniskorna så att det resulterar i att färre barn behöver fortsätta leva i en skadlig miljö. Tänk om!!  

Jag undrar hur många barn i Sverige som genomlevt en hemsk julhelg. Ja det undrar jag. Jag tror att det rör sig om många hundra .... och nu närmar sig Nyårshelgen .... 

"Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga." Nalle Puh

Den 28 December 2002.

Denna julhelgen har varit otroligt avkopplande. Vi har varit hemma för det mesta och tillsammans med barnen och igår kom även Lilla GullHjärtat. Några mindre utflykter har det blivit och en bio har vi sett. Ingen julmat förutom när vi gick ut och åt julbord. Min Äldste hade dock önskat skinka och dopp mm ... han gillar att gå i kylskåpet och i skafferiet fram emot småtimmarna. Denna julen fanns det inga prinskorvar eller köttbullar eller ... jo lite köttbullar fanns för det hade han själv sett till. Han hade köpt färs och stekt själv. De var så goda så vi nallade av dem allihop.

Jätteskönt och avkopplande har vi haft. Ett litet orosmoln dock! Min Vattumans Kära Moster har varit och är dålig och mycket svag. Det oroar oss alla. Vi hälsar på mest varje dag. Önskar så att hon slipper ha ont.

Idag har jag spelat UNO flera gånger och just nu sitter en liten dam och väntar på en ny omgång. Bäst att skynda  .... 

"... lycklig som aldrig förr." Nalle Puh

Den 30 December 2002.

Vi var på ett servicehem och hälsade på en av våra äldre och kära. När vi gick hem passerade vi dagrummet. Där satt många äldre ... ja mycket gamla ... lite knickedickiga damer ... ingen man ... !!! ... Alla dessa äldre knickedickiga damer tittade på TV. Gissa på vad? Jo på "Hulken". Jag undrar hur de fick ihop vad de såg på TV-skärmen med vad deras tidigare liv hade givit  ... Jo, jag undrar faktiskt än ... vad som rörde sig inom dessa gamla tanter medan de tittade på Hulken.

Undrar vad det blir jag ska få titta på när jag sitter där och knickedickar själv? Måtte det inte bli ngt av det jag idag väljer bort av all den skit som visas. Huh, hemska tanke! 

Gott Nytt År!

"Jag såg en Heffaklump i morse." Nalle Puh