Den 6 juli 2003.

Koncentrerade händelser ger en händelserik tid. Detta har präglat senaste tiden - minsann! Kast mellan oro och glädje, hopp och ödmjukhet inför den egna "litenheten". Så är livet - skulle man kunna säga. Visst är det så!?

Min mamma drabbades av ngt som vi alla bär en rädsla för att drabbas av. jag vågade inte tro att hon skulle klara sig igenom. Hon gjorde det! och bättre än man skulle våga drömma om. Helt enkelt var hon fantastiskt duktig och stark. Hon är nog det, Min Mamma! Hon klarade alltså det ingen trodde skulle vara möjligt att klara så bra och dessutom klarade hon att fira sin egen 90-årsdag bara en dryg vecka efter. Unbelievable! Men så är det! Så kan det vara! Så kan det bli!

Det krävs nog en stark livsvilja och "gott virke" kryddat med lite "jädrans anamma", tror jag. Ingen plats för livsgnäll i detta sammanhanget, inte!

De som livsgnäller skulle bara veta! ... hur det egentligen kan vara!

Mellan kasten av hopp och oro, glädje och "litenhet" har jag tagit lektioner i golf. Roligt men ack så svårt och koncentrationskrävande. Denna sport kräver träning och träning och åter träning. Jo, visst insåg jag att det skulle gå åt en massa tid att spela golf! Därför bestämde vi, Min Vattuman och jag, att ... skulle vi börja med golf så skulle BÅDA börja. Jag fick en intensivkurs i golf både till mig och till Min Vattuman i födelsedagspresent av ... ja, just det! .... Min Vattuman. Inte dumt va!

Nästa gång är det teoriprov och uppspelning! Oj, oj, oj! Måste hinna träna innan! Idag gick jag rundan först på 17 eller var det 18 slag, Andra gången på 13 slag! ....!!!... Tredje gången ... rejält trötta ... gick det inte så bra ... mer säger jag inte!

"Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en Olyckshändelse. det beror alldeles på om du är över eller under den." Nalle Puh