Den 3 November 2003.
Nu har jag kommit
"back on track" igen. Hade ju gått upp ett par kilon!
Visste att det skulle komma och ville vara på min vakt. När jag nu gick
ner 25 promille av ett ton under våren så vill jag ju inte gå upp det
igen under hösten. Så är det ju bara! Det har liksom hänt förr och
ska inte tillåtas hända igen. Jag började alltså med Hälsovakten igen
för att få koll på maten, kalorier och motion. Motion hade det varit
alldeles för lite av sedan jag började jobba igen. Det märks ju också
på vågen iaf om man inte reglerar maten därefter. Tänkte gå ner de
två extrakilona plus några till så jag har marginaler till jul.
Jag har skött om mig
nu i helgen. Struktur på dagarna och ingen ptrecis att ta hänsyn till.
Min Vattuman har varit upptagen med sitt jobb och jag med mitt.
Strukturdagar som satt
mig "back on the track again". Upp och sen frukost, kanske tom
en promenad innan frukost, läsning (jobbet) och sedan bryta av med en
ordentlig motionsrunda. jag låtsar att jag går stavgång. Låtsar
därför att jag har sparat in stavarna men inte på rörelsen. Det blir
billigare och mer motion. Snabb stavgång innebär kaloriförbrukning. Är
det sedan sådana höjdskillnader som här så blir det krävande.
Höjdskillnader på ca 100m på en km. Vissa ställen är riktigt branta.
T.ex. BuenaVista-backen eller backen vid Herrlins vid Italienska vägen.
Härliga backar! Krävande och alldeles rätt för en glad motionär.
Kungsberget mitt över kan också bjuda på utmaning i den vägen. Åh det
känns härligt. Väl tillbaka efter en sådan runda så förbereder jag
maten - omsorgsfullt - medan eftersvettning mynnar ut. Jag läser också
resten av det som jag planerat hinna med under dagen. Sedan - ååååhhhh
- ja sedan är det dags för mitt varma bad. Avkoppling och filosoferande
i mitt härliga jätteheta badvatten. Gudomligt skönt, avstressande,
avkopplande, njutbart, tankestimulerande och jag vet inte allt! Men ack
så skönt det är. Sedan äter jag min omsorgsfullt planerade mat (Hälsovakten) och
omsorgsfullt tillagade. B12 är ju viktigt och jag blev glad när jag såg
att sniglar innehåller mycket B12. Tom så att jag åt upp alla sniglarna
stekta i massor med vitlök i lite mellan-bredgott själv! Det blev inga
över till Min Vattuman. Men å andra sidan så väntade jag så att vi
kunde äta middag tillsammans i stället. Är han inte hemma före 18
eller 18:30 så äter jag själv. Så det så! När jag är ordentlig vill
jag äta tidigt och absolut inte sent på kvällen. Så är det bara!
Min Frukost är så himla
god så den skulle jag kunna äta morgon_middag_kväll fast det går
ju inte. Måste vara variation och det uppmärksammar Hälsovakten mig
på. Det gäller att få i sig av allt kroppen behöver.
Jag gillar frön och nötter, råa grönsaker,
sniglar, vitlök, A-fil, Proviva/jordgubb, sesamfrön, linfrön,
morötter, avokado, päron, äpplen, oxfilé .... Det känns alldeles
rätt att köpa oxfilé då och då. Jag äter kött så sällan att det
minsann får lov att kosta den gången jag köper kött. Förresten så
kostar antagligen inte en bit oxfilé mer än ett mål skräpmat i
korvkiosken. Det är alltid en prioriteringsfråga! Alltid! Vad vill man
lägga sina pengar på och sedan göra det eller avstå. Det är så
enkelt så. Rå broccoli älskar jag och rå blomkål också och fisk ...
massor med nyttiga saker är gott. Det gäller bara att äta en bra
sammansatt variation och lagom mycket. Det gör jag nu igen. De två
kilona har jag redan gått ner och nu väntar jag på nästa glada budskap
från vågen.
Apropå våg så köpte jag en Fars_dags_present
idag. Det brukar jag inte göra ... till Min Vattuman alltså. Det är ju
våra barn som ska göra det. Nej förresten - varför ska de det! Köpa
och köpa ... bara för att det hittats på en Fars dag! Nej ta mig tusan!
Det behövs verkligen inte! Nåväl jag köpte en sak .... och det hade
jag gjort även om det inte var Fars dag på söndag .... jag köpte en ny
hushållsvåg. En mer exakt än den vi har. Det tror jag Min Vattuman
också gillar. Man vill ju det ska bli rätt när man ändå väger vilket
är viktigt ibland. Man ska inte alltid lita på vad man tror. Man kan tex
tro att chokladbiten inte väger så mycket som den egentligen gör och
då är det viktigt att det blir rätt. Ja, så är det bara!
"Ungefär så stor som Nasse ... Min älsklingsstorlek."
Nalle Puh
Den 8 November 2003.
Jo, jag tänkte skriva idag men jag tror faktiskt
att jag är lite för trött.
Det finns annars mycket att skriva om. Pengar som
inte räcker i sjukvården. Domar som är sanslösa. Barn som far så
fruktansvärt illa i världen.
Jag har skrivit någon gång om en egenskap som är
väldigt värdefull och som man skulle kunna mäta ett samhälles kvalitet
utifrån. Detta mätvärde handlar om egenskapen att ta väl hand om sin
avkomma alltså förmågan att ta hand om barnen i samhället. När man
tittar på TV och insamlingen till "Världens barn" så kan man
undra hur det är ställt med människosläktet. Det tycks inte som om vi
vore människo-människor! Det tycks som om vi är människo-djur eller
ännu lägre varelser! Hur kan det vara så illa ställt med
människosläktet att vi behandlar våra barn så som det beskrivs! Hur i
hela fridens dar är det bara möjligt! Det är bara för fruktansvärt!
Ja, så är det!
Man knappt klarar att se - det barn klarar att leva
sig igenom ...
.....
.....
....
...
...
...
...
... jag blir bara så ledsen ... jag skulle vilja göra
mer ...
...
...
...
...
"Den allra tappraste person kan bli betryckt av
slika don."
Nalle Puh
Den 23 November 2003.
Idag har vi firat lite. Vi låg länge, ja himla
länge! Idag för 35 år (!!!) ... (Himmel!) sedan träffades vi. Milde
tid! Vi kommer ihåg det som igår. Igår stod det en vas fullproppad med
röda rosor på bordet när jag kom hem.
-Varför har du köpt dom? frågade jag.
-För att jag älskar dig, svarade Min Vattuman.
-Hur vet du det? frågade jag.
-Det bara vet jag, svarade Min Vattuman precis som
han alltid brukar svara.
Och jag bara fortsatte, envist, precis som jag alltid
brukar göra:
-Ja-men, HUR_VET_DU_EGENTLIGEN?
Är det en filosofisk fråga eller? Finns det något
"riktigt" svar? Jag tycker att det vore dags nu efter 35 år att
få ett "riktigt" svar, eller?
Min Vattuman han bara vet att det är så, för det
känns .... hrm....
-Älskar inte du mig då? frågar Min Vattuman.
-Jo, säger jag.
-Men säg det då!
-Jag älskar dig!
... En Mycket Fin Dag ... Spets och Knapp ... Den
23 November.
"Sjung hej, vad en Björn har det bra."
Nalle Puh
Den 24 November 2003.
Det finns ingen åldersgräns för Regnbågsbarn inte!
Många vuxna har skrivit, ofta uppskattande och uppmuntrande ord om mina
sidor. Många har uttryckt: "Tänk om jag hade haft någon att skriva
till när jag var liten och hade det så svårt och jobbigt!" Så är
det nog, att det är viktigt att ha någon att dela sina upplevelser med.
Det borde finnas många fler vuxna till hands för alla Regnbågsbarn
"där ute". Visst finns det många goda vuxna - men de räcker
inte till alla som är i behöver. Dessutom finns de kanske inte just
där, de borde finnas just vid det ögonblicket...
Välkommen vill jag säga till ytterligare ett
Regnbågsbarn, Justina, som nu har
fått en egen sida. Justina tog hand om sina yngre syskon eftersom
föräldrarna inte klarade denna omsorgen. De var och är alkoholister.
När föräldrarna vräktes förstördes bl.a. alla foton i en
dokumentförstörare berättar Justina som skulle gjort vad som helst för
att ha kvar ngt kort på sig själv som baby. Borta! Hur kunde detta ske
undrar man!? Även detta kan man ju betrakta som ett övergrepp på
barnen! Vem bär ansvaret för att dessa foton förstördes för tre små
barn vars föräldrar saknade förmåga att ge sina barn den omsorg de
hade rätt till!?
Världen är otillräcklig för barnen och det
finns så många vuxna som inte begriper vad de ställer till med.
"Någon av de där duktiga läsarna, som kan läsa
skrivet."
Nalle Puh
"Det här var
allvarligt, sa Puh. Jag måste rädda mig." Nalle Puh
|
