Subject: Tack för din sida om Mia
Date sent: Fri, 10 Sep 1999
Hej
Jag är en nykter alkoholist som med glädje mött ditt kloka handlande mot denna flicka.
Jag tror att vi är många som vill hjälpa till på samma
grunder. Men allt för många vet inte hur viktigt det är att lyssna till den man ska
hjälpa.
Jag hittade sidan genom en blänkare på IOGT:s server Sobernet.
Hälsa Mia. Hon får inte ge upp. Den enda verkliga hjälp hon kan ge
föräldrana är att ge dem insikt. En insikt om det missbruk dom lever i. Att inte göra
det innebär att hon hjälper dem till en allt för tidig död.
Alkoholismen är ju progresiv som du säkert vet och leder till döden om inte
alkoholisten får en verklig insikt och förändrar sitt liv och beteende.
Med vänliga hälsningar
Leif
Subject: Mia
Jag har läst igenom er konversation och jag kan ju inte säga annat än att jag känner
igen mej själv något ohyggligt, speciellt det där med att man vill vara liten och bli
omhändertagen och inte behöva vara så himla stark och duktig hela tiden.
Jag hamnade i fosterhem när jag var 14. Min pappa drack inte, men
jag mådde ohyggligt dåligt ändå, det fanns ingen familjesammanhållning, och jag fick
aldrig höra att någon älskade mej, det var ingen som tog med mej för att åka
skridskor på vintern. Mitt liv gick upp och ner, och jag har varit med om bra mycket mer
än någon annan 25 åring jag känner. Vissa gånger trodde jag att jag skulle gå
sönder, men jag gav inte upp.
Nu är jag 25 och jag är så hel man kan vara.
Snälla, berätta för lilla Mia att hon inte är ensam, utan att det finns fler
som har förökt att få hjälp på samma sätt som hon, men inte fått nån respons, att
sorgen/ångesten/frustrationen/vreden går över men att vägen dit kommer att vara
nästan bara uppförsbackar.
Jag är så glad att en flicka som Mia fick en e-vän som du, önskar att jag
också hade haft det.
/Jenny
Re: Mia
Lägg ut det om du vill :)
En sak som jag kommer ihåg från min svåraste tid är att man tänker att det alltid
finns någon som har det värre, och därför känns det som om man inte kan ta sina egna
problem på allvar. Andra människor backar för de vågar inte lägga
sig i, de anser att det inte är deras problem, och då hamnar man i mitten, alldeles för
ung för att egentligen behöva ta allt det där ansvaret. MAn växer upp "för
fort" och det är otroligt enkelt att senare i livet fastna i en slags ond cirkel av
martyrdom, att man alltid ska vara stark och duktig, speciellt om man är flicka.
Mia verkar vara en otroligt intelligent tjej, och det är väldigt
sorgligt att man redan hennes ålder ska vara insatt i vad ångest är. Det är otroligt
sorgligt att hennes lärare inte reagerade.
Mobbing är inte heller speciellt trevligt, jag har varit på båda sidor, själv mobbad
för att jag var "lillgammal" och hade ett större ordförråd än mina
jämnåriga. På mej växte hjärnan innan kroppen och det bidrog till att jag blev
utstött och fick gå ensam på skolgården. Ingen mobbade mej aktivt, men så snart jag
försökte bege mej in i gemenskapen så var det tvärstopp: "Jag kan inte umgås med
dej, för om jag gör det vill ingen annan vara med mej." Vad som hände var att jag
satt hemma och läste mina böcker, eller umgicks med dem som var yngre än jag. Ett tag
fick jag vara med en tjej som mobbade en kille i klassen under oss, och detta för att han
var överviktig och lite långsam. Det kändes inte heller bra, och jag bad henne att fara
och flyga efter ett tag. Jag skulle vilja leta rätt på den här killen
och be honom så hemskt mycket om ursäkt, för jag har inte kunnat glömma det där, och
hur ledsen han måste ha varit.
Att sitta ensam på bussen från skolan och vara livrädd för att trycka på stopp
knappen för man vet att så fort man ska
till att göra det så är det nån liten snorunge längre bak i bussen som trycker
"åt" en. Att inte vilja ha håltimme, för då har alla "de där"
människorna också håltimme, och de kallar en för både det ena och det andra. Att inte
vilja ha just det där ämnet för att "de där" kommer att vara där med. Att
inte
vilja gå och äta i skolmatsalen för att "de där" är där.
I mitt fall var lärarna mer eller mindre inblandade i det hela, och jag förstår inte
varför, kanske för att jag bodde i en liten byhåla. En fröken visade upp mitt prov
för hela klassen, för att alla skulle se min dåliga handstil, och kommenterade det. En
annan tvingade upp mej framför klassen för att sjunga solo. Ännu en rättade min
svenska uppsats helt fel och påstod att jag hade stavfel där det inte fanns några,
ännu
en frågade mej inför min klass vad min familj försörjde sig på.
Jag förmodar att du redan är insatt i det här, men jag har ju börjat skriva nu så då
är det väl lika bra att jag fortsätter :)
Vad som händer efter tag är det att tjej som annars skulle ha varit
utåtriktad, glad, fantasifull och lycklig, till slut börjar känna sig ful, äcklad av
sig själv, oförstående till att ingen tycker om henne, men att de måste ju ha något
skäl eftersom det är så många som antingen inte bryr sej, eller uttalat visar sin
avsmak. Man går runt i en liten värld som man gör åt sig själv, jag flydde in i mina
böcker och Mia flyr in i sin dator (och jag hoppas vid allt bra här i världen att hon
får behålla den!!! ) Det är så enkelt då att falla in i alla möjliga olika konstiga
beteenden för att döva ångesten eller få folk att få upp ögonen.
Jag försökte att få de vuxna runt omkring mej att förstå hur dåligt jag mådde, men
ingen såg, ingen ville se, och till slut var det min far som körde in mej till
barnpsykiatriska för att jag hade försökt att skära sönder mej själv. VÄl där och
efter ett antal samtal med en psykolog, så togs det stora beslutet att jag skulle till
ett fosterhem. Det där stället kan man ju sen säga vad man vill om, men det
bröt ett dåligt mönster åtminstone.
Att läsa om FLingan och Semlan och Mia skickade mej rakt tillbaka till
min skoltid och alla de känslor som jag så länge bar på, och det var inte någon
direkt trevlig tripp.
Jaha, då har jag också skrivit av mej lite :)
/Jenny
Subject: Mias sida
Tårarna sprutar, men en sak vet jag dom där minnena är inte drömmar, Dom är
verklighet som är förträngd. Det blir så svårt att leva när man kommer ihåg allt
som hänt. Men det är viktigt att komma ihåg. Jag gjorde det först i vuxen ålder. Det
är viktigt att börja bearbeta minnena redan tidigt säg det till henne...
Jag håller på Mia och hennes bror att de kan få
en lugnare tillvaro och ömhet och trygghet. Kommer tillbaks och vill jätte gärna läsa
mer, även om Mia får det bättre, nyfikenheten måste bli stillad om det kommer gå
bättre i skolan och om hon får komma till en skola som engagerar sig i henne. Kram
En annan Mia
Subject: Tack för att du orkar
ta dig an ett av samhällets olycksbarn!
Hittade just till mias sida via tjejringslistan och har suttit och gråtit och förbannat
och kännt med flickan. Och med dig.
Håller nu tummarna för att socialen kommer att hantera Mia och hennes familj bättre än
vad resten av omvärlden har gjort.
Tack igen!
/Ulrika
Subject: Vilken fantastisk sida!!!
Date sent: Thu, 9 Sep 1999
Hej!
Har precis last igenom din brevvaxling med Mia. Oerhort skakande, gripande, levande,
akta... faan vad jag blir forbannad over hur vi sviker vara barn, vara medmanniskor i
egoismens Sverige. Det ar bara Jag, Jag, Jag och mitt skinn alla tanker pa. Vilket under
att du finns till for henne, vilket
under att ni hittade varandra. Skicka manga kramar och "styrkestralar" fran mig
till Mia. Fortsatt peppa, hjalpa, stotta- du gor en otrolig insats for Mia. Du raddar
livet pa henne och hela hennes familj. Underbart att veta att det finns akta omtanksamma
och starka manniskor :)
Med vanliga halsningar
Maria
Date sent: Wed, 8 Sep 1999 21:22:31 +0200
Hej igen Birgitta!!
Jag sitter här och gråter, tänk att det finns sådana som du och att det finns sådan
som Mia,ge henne en uppmuntrande kram och säg att hon är modig, stark och otroligt
duktig som tar sig igenom allt det här. Jag kommer att fortsätta att följa vad som
händer med Mia på hennes sida, och nu ska jag ge mig på och läsa flingasn och semlans
sidor om jag kan mellan alla tårar, Ni (du och mia) har berört mig väldigt
Linda
Subject: Om Mia.
Tempus? Hur f-n kan man komentera tempus efter en sådan självutlämnande uppsats!!!!
Jag hoppas verkligen att läraren tar sitt ansvar så fort som möjligt och förstår att
Mias text var ett stort rop på hjälp och inte ett gramatiskt problem.
Tårarna samlade sig återigen när jag läste om hur helgen varit, om lillebror
som blev i lurad sprit för att han ser rolig ut när han dricker...
Jag har inte hunnit läsa allt på Semlans sida ännu men jag ska göra det vid
tillfälle. Det är väldigt omskakande berättelser. Hälsa dem så gott och påminn dem
att det finns människor ute i cyberrymden som tänker på dem...
Katarina
Re: engagemang för livet
Hej Birgitta!
Jag har precis läst Mias berättelse och är alldeles förstummad. Visst har jag vetat
att det finns berättelser som denna men jag har aldrig fått det så rakt in i hjärtat
tidigare.
Dessutom är jag djupt imponerad av ditt engagemang!!!
Själv måste jag smälta detta innan jag funderar på vad jag själv skulle kunna göra.
Tack för att du lagt upp detta på xx!
Hälsn.
Clara
Ang: barns väl
Birgitta Rundenius
Ett kortfattat svar. Inom Länsstyrelsen har vi som tillsynsmyndighet att se på hur
socialtjänsten kan ge barn och familjer det skydd och det stöd som de kan behöva. Vi
försöker att anlägga ett barnperspektiv dels när personer vänder sig till oss med
klagomål dels när vi mer allmänt ser på olika verksmheter inom socialtjänsten,. Vi
kan också stödja utveckling. Just nu pågår planering för att uppmärksamma
barnkonventionen 10 år. Det är ett samarbete mellan frivilligorganisationer, skolor m.fl
för att sprida kunskap om denna. Länsstyrelsen skall också i egna beslut uppmärksamma
hur våra beslut påverkar barn.
socialddirektör, Länsstyrelsen i XX
Ovanstående var svar på mitt mail nedan 09/04 9:07 >>>
Hej!
Ni verkar inte ha ngn som ansvarar för barns väl så därför skriver jag till dig.
social omvårdnad
Hur garanterar ni att barnkonventionen efterlevs och att barn inte har det så här:
http://www.kastanjebacken.net/2/2bris/mia.htm
Hör av dig med vad du kan göra.
MVH
Birgitta
Re: engagemang för livet
Date sent: Sun, 5 Sep 1999 17:52:03 +0200
Hej, Birgitta!
Jag hittade till hemsidan på din adressangivelse. ....
Förvaltningsdomstolarna i vår del av landet tycks ännu inte ha fattat att de skall
sätta "barnets bästa" före alla de övriga intressen som
hävdas. Räknar med ett antal olika aktioner under den närmaste framtiden. En handlar om
att sätta domare - eventuellt också andra jurister - på skolbänken. Ett annat handlar
eventuellt om att ytterligare skärpa lagtexter på ett sådant sätt att det inte finns
någon som helst tvekan om att "barnets bästa" skall hävdas framför t.ex.
föräldrars intressen.
Med vänlig hälsning
Subject: ÚÐÿ°OÓ@
Birgitta!
Var får Du alla bra idéer ifrån?
Det var ju ett JÄTTEBRA drag att skriva till lärarfacken!
Måtte det gå så som Mia tror idag! Och att hon träffar rätt socialsekreterare för
henne.
Innerst inne är det nog det hon önskar även om det är svårt.
Att få växa upp i trygga förhållande, borde ju vara varje barns rättighet. Alldeles
för ofta möter vi motsatsen.
Kram Birgitta E
Subject: Frågan till webbombudsmannen
Hej Birgitta!
Tack! Det var verkligen tänkvärt. Jag tror och hoppas att denna lärare inte är representativ för lärarkåren.
Jag har sett många lärare, som verkligen bryr sig om och är lyhörda för sina elever.
Det är viktigt att skolledarna tar upp diskussioner och informerar om hur lärare skall
agera vid misstanke om att barn far illa i hemmet. Jag beundrar och uppskattar ditt
engagemang och hoppas verkligen att Mia skall få hjälp och ett bättre liv framöver.
Vänliga hälsningar
----------------------------------------------------------------
Fråga: Skandal!
Vad göra med lärare som denna?
Läs båda sidorna! Det borde alla lärare göra!
http://www.kastanjebacken.net/2/2bris/mias.htm
http://www.kastanjebacken.net/2/2bris/mia.htm
MVH
Birgitta Rudenius
Subject: Mia!!!!!!!!
Date sent: Thu, 9 Sep 1999
Birgitta!!!!!
Jag har just suttit och läst Mias sida. Vad händer med denna lilla tjej? Vad
fruktansvärt allt är. Sänd henne alla varma kramar och tankar jag har. naturligtvis
också till hennes lillebror.
Vad denna Regnbågsflicka, vilket underbart namn, är stark och modig i sitt elände. Åh,
vad jag tänker och funderar på henne.
En stor kram också till dig som är så engagerad! Jag önskar jag kunde göra något
också. Varför är det så svårt att se sådant här? Säkert har jag liknande barn i
mitt område, utan att jag har en aning om det.
Kramar till er
Birgitta G
Subject: dikt
Date sent: Fri, 10 Sep 1999
Hej Birgitta!
Den här dikten har jag fått av en god vän. Jag har ingen aning om vem som har skrivit
den, men jag tycker den passar så fint på dig. Så nu får du den som en gåva av mig.
Birgitta G-i
STANDING FOR WHAT YOU BELIEVE IN
Standing for what you believe in,
Regardless of the odds against you,
And the pressure that tears at your resistance,
...Means Courage
Keeping a Smile on your face,
When inside you feel like Dying,
For the sake of Supporting others,
...Means Strength
Stopping at nothing,
And doing what's in your Heart,
You know is Right, .
..Means Determination
Doing more than is Expected,
To make another's Life a little more Bearable,
Without uttering a single Complaint,
...Means Compassion
Helping a Friend in Need,
No matter the time or effort,
To the best of your ability, .
..Means Loyalty
Giving more than you have,
And expecting Nothing
But nothing in Return,
...Means Selflessness
Holding your head high,
And being the best you know you can be
When life seems to fall apart at your feet,
Facing each difficulty with the Confidence
That time will bring you better Tomorrow's,
And Never Giving Up,
...Means Confidence.
Birgitta G-i
Re: Vilken kommun?
Nu har jag läst på Din webb-sida.
Det är svårt att finna ord. Mycket svårt.
Allt som jag finner rationellt att påpeka känns futtigt.
Jag tycker att det verkar som att Du är mycket viktig för Mia. En stor insats.
Hur har Mia det idag? Vad tycker Du borde ha gjorts? Och vad tycker Du bör förändras?
Med högaktining
Anders
Jag kommer att göra en särskild sida om hur jag ser på
vårt ansvar att se till barnens bästa och efterlevandet av Barnkonventionen.
Subject: Mia
Date sent: Sat, 11 Sep 1999
Hej Birgitta!
Kom just att tänka på, att jag tror det är jätteviktigt att Mia anförtror
kontaktfamiljen allt vad hon har berättat för Dig, så att hon får någon som kan
stötta henne på hemmaplan och driva hennes rättigheter. Det vore kanske rent av bra om
kontaktföräldrarna fick läsa Mias och Din kommunikation på "Mias" sida. Du
har kanske själv tänkt i samma banor, men för säkerhets skull skickar jag över vad
jag kom att tänka på. Kram BirgittaE
Till Mia 11/9 1999 från beslutsfattare:
Date sent: Sat, 11 Sep 1999 20:49:58 +0200
Subject: Mia
Hej Birgitta!
Jag har just läst Mia´s hemsida och jag såg hennes kommentarer om
kontaktfamilj och hennes funderingar om att det var mamma och
pappa som skulle avlastas. Vill Du ge henne lite information?
Jag sitter i socialnämndens inivid- och familjeutskott och behandlar liknande
ärenden flera gånger i veckan och vi har kontaktfamiljer och vi ser till barnens bästa.
(Detta behöver hon inte ha information om.)
Kontaktfamilj: det betyder att barnen ska få leva i ett tryggare
förhållande än i den egna familjen (med stöd och kontroll och
uppföljning av soc) och att det är barnens bästa som ska PRIORITERAS.
Famijen i övrigt ska få hjälp att bli BÄTTRE FÖRÄLDRAR. Hjälp Mia att
förstå att hon har tagit had om sin bror och sin familj på det bästa sätt som hon kan
göra. Tala med Mia om att hon i detta läge också ska KRÄVA sitt eget utrymme, hon
måste få en psykolog eller kurator att få tala med för att själv inte gå under, men
framförallt att en kontaktfamilj inte är till för mammans och pappans behov i första
hand utan för barnens behov. Något måste denna familj heta, alltså kontaktfamilj och
det innebär att familjen ska få ha kontakt med barnen och det utifrån barnens bästa.
TACK BIRGITTA FÖR ALLT DU GJORT OCH TALA OM FÖR MIA ATT DET ÄR DEN MEST VACKRA,
FÖRSTÅNDIGA,INTELLIGENTA, MOGNA FLICKA som jag lärt känna på detta sätt via
internet. Tala om för henne att vi är flera "BESUTSFATTARE" som har läst
hennes hemsida och att vi kommer att kämpa ännu hårdare för barns rättigheter
efter att det vi fått lära känna henne.
Trots alla "andningsstillestånd och vredeskänslor" andas jag trots
allt en ljusning i eländet. Jag följer människoödet, barnaförtvivlan vidre.
Hälsningar från en i Din "fanclub" (en som tror på en bättre baranavärld).
Hoppas att få höra av Dig vidare.
Rakel Thomasson Lindström
Subject: Mia
Date sent: Wed, 15 Sep 1999 06:46:07
Hej.
Jag läste din sida om Mia och berördes väldigt.
Det är tur att hon har dig, även om det nu verkar ordna sig för henne. Nu tror jag att
hennes minnen kommer att ha större plats, och hon kanske kommer att minnas det hon förut
förträngt. Då tror jag det är bra att du finns där.
Vad tror du och vad tänker du om allt. Blir du inte lika berörd av detta som jag?
Vad tror du hon kan ha för minnen? Jag tror det är bra om du frågar henne om detta.
Kanske inte pressa henne men ändå fråga så hon kommer igång och pratar om det
Ta hand om dig och hälsa henne
Agneta
Re: Mia
Date sent: Wed, 15 Sep 1999 16:28:45
Hej Agneta,
Ja, Mia har berört mig och hela min familj väldigt mycket. Jag är
glad att Mia kom i min väg.
Mia är en fantastisk - underbar flicka. En hjältinna och sann
Regnbågsflicka.
Vilka minnen Mia har kan jag bara ana. De är säkert mycket smärtsamma och jag hoppas
att Mia "lyfter fram" dem. Ju tidigare
desto bättre. Mia avgör själv när.
Take care!
Birgitta
From: Ulrika
Date sent: Fri, 17 Sep 1999
Subject: Mias hemlighet
Känner igen reaktionen. Mias reaktion.
"Jag är en så dålig människa att jag inte borde få..."
Växte upp i en dysfunktionell familj, vart sexuellt utnytjad av pappa och mamma
såg inget.
Det var mitt fel...
Det som hjälpte mig ut ur tankarna om att det skulle vara mitt fel var att fundera på om
det hade hänt någon annan.
Om någon annan tjej i den ålderna hade drabbats av det, vems fel hade det varit då?
Ansvarstagande unga tjejer tar gärna på sig ansvaret för långt mycket mer än de
egentligen ska.
Bara tankar jag tänkte när jag läste Mias sida idag.
/Ulrika
Re: Mias hemlighet
Hej Ulrika,
tack för ditt mail.
Hur upptäcktes din situation? Vad kan man göra för att barn inte ska
vara så utsatta?
Hur har du jobbat för att komma igenom?
Kan jag lägga ut ditt mail på mailsidan?
Kram
Birgitta
Date sent: Mon, 20 Sep 1999
From: Ulrika
Re: Mias hemlighet
Ja Birgitta...
Att svara på dina frågor är inte så lätt, men jag försöker i alla fall!
>Hur upptäcktes din situation?
Det gjorde den inte. Jag förträngde den och kom själv inte på att det hade hänt
förrän jag var runt 20 år. Då kom jag ihåg att det hade hänt, men känslan av att
det var mig det hände kom inte förrän 6 år senare. Först då var jag klar att ta in
det sista.
Det var också känslan som var det värsta att ta in. Att inse att jag hade känt lust,
att jag hade tyckt det var spännande, att jag hade positiva känslor kopplat till
övergreppen.
>Vad kan man göra för att barn inte ska vara så utsatta?
En mycket svår fråga. Men jag tror att det handlar om att våga se barnen.
Att våga lyssna på barnen. Precis som du gjort med Mia. Att möta henne och visa henne
att här kan du få prata.
Barn kommer iof inte att bli mindre utsatta av det, men de kommer att känna sig mindre
utsatta för att någonstans finns det en människa som mentalt håller i deras händer.
>Hur har du jobbat för att komma igenom?
Jag har pratat mycket. Dels med vänner som jag knutit till mig, och dels i samtalsterapi
i olika omgångar.
Jag har också tänkt mycket. Funderat på vem jag är, vem jag vill vara,
varför det är skillnad där och hur jag kan förändra mig så att jag är den jag vill
vara istället för den jag blev.
Jag har släppt på många "hemligheter"- dysfunktionella familjer har ofta
många många hemligheter som framförallt barnen måste hjälpa till att hemlighålla.
Jag hjälper inte till där längre. Inte för att jag ställer mig på gator och torg och
skriker ut vilka mina föräldrar är, men mina vänner, människor som jag knutit runt
mig, de vet. Inte för att de behöver veta, utan för att jag behöver att de vet.
>Kan jag lägga ut ditt mail på mailsidan?
Ja, det är ingen fara för min del. *ler* Hemligheten är inte min juh...
/Ulrika
TACK Ulrika!
Jag är säker på att många finner stöd i att läsa om dina erfarenheter.
19991002
Subject: Mias tankar
Väcker återigen tankar innom mig.
Hur kan någon någonsin älska mig, när inte ens mina föräldrar klarade av att älska
mig. Den tanken bär jag fortfarande med mig. Den känslan dyker fortfarande upp i mitt
huvud ibland.
Samtidigt så kan jag, på ett intelektuellt plan, förstå att mina föräldrar hade sina
känsloliv i trasor.
De kunde inte älska mig för att DE inte kunde älska. Det hade inte med mig att
göra, det hade inte alls med hurdan jag var att göra.
Det var, och är, faktiskt deras problem.
Men tanken gnager vidare ändå. Inte alltid. Men ibland.
/Ulrika
Re: Mias tankar
Date sent: Sat, 2 Oct 1999
Hej Ulrika,
Jag tycker det är oerhört värdefullt med dina tankar. Du har ju kommit så långt i
ditt arbete med att tackla erfarenheterna.
Jag är säker på att dina reflektioner kan vara många till hjälp.
Jag ska försöka lägga dem i anslutning till sidan på ngt sätt.
Smärtar det dig mycket att läsa och påminnas eller kan det vara ytterligare ett sätt
och hjälp vidare?
Kram
Birgitta
Date sent: Sat, 02 Oct 1999
Re: Mias tankar
>Jag tycker det är oerhört värdefullt med dina tankar. Du har ju
>kommit så långt i ditt arbete med att tackla erfarenheterna.
Jag är dubbelt så gammal som Mia. Har alltså haft 14 år till på mig... De flesta
hinner tänka ganska så mycket under 14 år. (Även om jag ska erkänna att mitt
tankearbete inte satte igång förrän jag var en smula äldre, lite mer åt 22
hållet...)
>Smärtar det dig mycket att läsa och påminnas eller kan det vara
>ytterligare ett sätt och hjälp vidare?
Nej, det smärtar inte för min egen del när jag läser om Mia. Däermot så smärtar det
i mig för Mias del. Hon har fått gå igenom så mycket som hon borde ha sluppit. Å
andra sidan är det precis de erfarenheter hon nu har som kommer att forma henne.
Det var min uppväxt som lade grunden till den jag är i dag, och idag är jag mig
innerligen kär. Jag gillar den jag är och det liv jag lever. Men jag vore inte här om
det inte var för vägen jag har gått. (Metamorfoser är alltid trevliga, så länge
någon förstår dem)
Hjälpa mig vidare...? Jag vet inte. Kanske - eller så är det "bara" ett
sätt för mig att själv se hur långt jag faktiskt har kommit.
Om det hjälper eller ej, det vet jag nog först om ett halvår eller så, det är då jag
kommit tillräckligt långt ifrån för att se vad det var som ledde mig vidare vid olika
tillfällen.
/Ulrika
19991103
Subject: Mia skriver - jag tänker
Mia skriver:
>Det är sant..jag vill inte dö, jag är rädd för döden..men jag är lika
rädd för att leva.. en del av mej vill leva en annan vill dö..just nu har den som vill
dö övertaget. skadar mej själv hela tiden...men vill inte egentligen..jag är knäpp>
Och jag börjar tänka igen...
Känner igen mig. Kommer så väl ihåg när dödslängtan var nästan lika stark som
livslängtan. När livet var så fattigt att det enda som höll mig kvar på jorden var
den inre driften som sa att någon gång, någon dag så MÅSTE livet bli bättre, och det
vill jag inte missa!
Dödslängtan har ännu inte övergett mig, men mitt liv är så mycket rikare att livet
är ett bra alternativ. Döden hinner jag med tids nog.
Döden är jag inte rädd för, har aldrig varit, då det för mig är början på nästa
liv. Kanske var det också därför jag aldrig lät min dödslängtan ta överhand, då
jag tror att det är något jag behöver lära mig i det här livet som jag endra lär mig
nu eller i nästa liv... Bättre att leva igenom skiten nu och ha det överstökat...
Mia:
>Jag tror inte på dej..jag är ful och äcklig...fet..absolut inte klok>
Fet ful och äcklig...
Sådan kan jag fortfarande känna mig i mina mörkare stunder.
Det sorgliga är att jag aldrig var fet som barn eller tonåring. Det var
först när jag flyttade hemifrån som jag blev så fet som jag alltid trott att jag var.
Min kroppsuppfattning justerade min kropp istället för att jag skaffade mig en sund
kroppsuppfattning.
Känslan av att vara fet ful och äcklig grundlades av alla. Jag var inte som
alla andra, jag var lite för mycket, för lite eller för fel. Så svårt så många
gånger.
Så många gånger som jag grät för att jag gjort allt fel trots att jag bara försökt
vara till lags.
Det var först när jag slutade att försöka vara sådan att alla skulle gilla mig och
började försöka vara sådan som jag själv gillade som alla andra började gilla mig.
Det var först då jag vågade tro på att någon kunde gilla mig...
Mitt hjärta värker för Mia. Hon går igenom den svartaste av tunnlar...
/Ulrika
Jag måste säga att jag beundrar
Dig Ulrika. Så klok och analytisk Du är. Tack för att Du skriver om de tankar Du får.
Det ger ytterligare en dimension åt detta arbete.
From: "Liten"
Subject: Oj... Vad mycket.
Date sent: Sun, 19 Sep 1999
Hej.... Jag har precis läst om Mia, Semla + Flingan. Är det Semla + Flingan som brukar
skriva på xxx? Jag tyckte att det var så bra att de hade varandra... Har de inte det nu
längre då? Jag förstod nog inte allt. Du verkar vara en stark och envis, bra person.
Jag förstår att du får en fruktansvärt massa brev så du hinner kanske inte läsa det
här. Men jag tror att jag bara ville skriva att... Jag vet inte riktigt.
Alla är så starka... svaga, men jättestarka. Starkare än svag. För
svag är stark. Eller hur va?
Jättefina allihopa du, flingan, semla, mia... Nu ska jag läsa mer. Hejdå Birgitta.
Från Jocke
Jag skickar vidare Jockes mail till Mia
Subject: (Fwd) ojojoj....
Date sent: Thu, 23 Sep 1999
MIA,
Vi åstadkommer saker! Läs bara detta mail som jag precis har fått.
Världen kommer att bli bättre. Du har bidragit rejält med det.
Det kommer också en tid när du får del av världens goda sida. Det är
säkert.
*Kram till Min Lilla Mia*
Birgitta
***************************
From: J J
Subject: ojojoj....
Hej Birgitta!
Här kommer lite svammel om kvällen...
Mycket bra arbete du gör på "webben".
Som lärarstuderande känner jag en viss vanmakt.
Vad är det jag har gett mig in i...
Kommer det att vara så här...
Är mina kollegor vekligen så blinda (se. mias uppsats)
Hur ska jag orka med att lösa alla dessa frågor och problem som jag kommer att ställas
inför.
Ja du...jag vet inte... men en sak vet jag med säkerhet. Vi får ALDRIG
acceptera orättvisor och det tycker jag att d u markerar med en
otvivelaktig styrka och engagemang. Hoppas att du inte bränner ut dig själv med ditt
arbete... verkar iof. svårt att tro med din passion för barnen :)
Jag blir så förbannad när jag läser igenom din hemsida med så många problem och
ångestfyllda känslor. För en kille som aldrig upplevt detta själv är det oerhört
svårt att sätta sig in i _barnens_ smärta... något som man aldrig trodde existerade,
men jag ska ge mig den på att klara det här och jag vill ge dig en fin liten utmärkelse
som :
*****En exemplarisk förebild för oss lärare*****
(eller vi som ska bli..iof)
Jag är mycket imponerad... nu skulle jag vilja överösa dig med superlativ men jag tror
att du fattat poängen ;)
Till mia
Fy vad orättvist... jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att aldrig
låta någon av mina elever bli behandlad på det sätt som din lärare
behandlade dig. Det var fel, så fel... Jag berättade för mina klasskamrater på
lärarlinjen om dig och alla blev förskräckta och arga. Förhoppningsvis kommer vi alla
att lära oss något av din historia och ta den som lärdom = "det får aldrig
hända"
Hoppas att det löser sig till det bästa och att du verkligen tror på oss
"surfare" när vi säger att vi bryr oss för det gör vi...
(Med tårar i ögonen) *Lycka till tjejen* ;)
/jocke
19991001
Subject: TACK!
Hej Birgitta!
jag ville bra tacka för svaret och för kodkännandet! nu vet jag ju att det är Ok! det
är inte många på webben som är snabba "svarare" och man vill ju göra rätt
för sig, även om det är lätt att inte göra det när det gäller "nätinfo".
jag har inte hunnit gå in djupare på sidan, men jag har skummat igenom den, och tycker
verkligen att den verkar vara jätte-bra. jag kan ju berätta lite om mitt arbete.
Jag går i 9:an, och vi har en lektionstimme som kallas för elevens val-teori,
där vi har möjligheten att höja våra betyg i valfritt teoretiskt ämne, genom att
analysera och försöka att hitta en eller ett antal lösningar till ett problem. jag
tycker att mobbning är ett väldigt stort problem, och fastnade för det på en gång.
Jag har aldrig, vilj´ket jag är glad för aldrig utsats för mobbning, och har aldrig
mobbat, och jag ska försöka sprida budskapet vidare, kanske med en hemsida jag oxå, vem
vet? jag skriver källa och adressen till din sida på mitt arbete!
Jag ville bara åter igen visa min tacksamhet till dig, som hjälper många
personer genom din fina hemsida.
Du har givit mig inspirration!
Många hälsningar
//Madelene
Lycka till i ditt arbete! /Birgitta
19991004
Subject: kärlek m.m
Hej återigen.
Jag sitter här och tänker och försöker tänka mig in i Mias situation. Det måste vara
oerhört hemskt att känna sig oönskad och inte känna sig älskad. Den männskliga
kontakten såsom kramar och vänliga ord är
ju så viktig. Att inte ha det så måste ju sätta sina spår. Kanske genom att man får
dåligt självförtroende eller/och känner sig värdelös.
Frågan är hur det sedan går vidare. Jag har fått för mig att, för att ge kärlek så
måste man ha upplevt kärlek. Men så är det kanske inte. Mia verkar vara väldigt
omtänksam.För mig är det helt ofattbart att
hon orkar tänka så mycket på andra människor som hon hela tiden gör. Men det är
kanske hennes sätt att söka sig till omtanke och kärlek. Synd bara att de i hennes
närhet inte förstår det.
Det gör mig ont att läsa att hon vill ta livet av sig.
Det kanske är ett tyst rop på hjälp? Tänk om du inte funnits där för henne. Vågar
knappt tänka tanken.
Du är otrolig på att muntra upp och hitta nya lösningar på problemen. Men hur gör du
för att orka ?
Det är knappt så jag orkar läsa, men jag känner mig skyldig som människa att inte
blunda och lägga det åt sidan. Jag måste läsa för Mias skull. Orkar hon genomleva
allt detta så ska jag minsan orka läsa det.
Oj, det blev ett långt mail. Jag tänker ofta på er båda.
Maria
Re: kärlek m.m
Hej Maria,
Det är många kloka tankar och reflektioner du gör.
Visst är det otroligt att Mia kan ge så mycket när hon själv får så
lite (kärlek och omsorg). Hon har haft en fantastisk inre kraft och
självbevarelsedrift. I de svåraste stunderna måste man ändå se mening med sitt liv.
Mias bror blev en sådan "mening", tror jag. Hon använde sina resurser på ett
konstruktivt och inte destruktivt sätt. Just detta tror jag att alla fascineras av hos
Mia. Hon är "outstanding" och en sann överlevnadskonstnär.
Dessutom kunde Mia "fly" in i fantasin och det tror jag också är en
bra metod. Det kallas att ha "ett inre rum" dit ingen annan når och kan skada.
Jag har också ett inre rum dit jag kan gå när jag behöver. Detta rum är jag rädd om.
Mia behöver kärlek och omsorg men för henne har det inte bara varit
ett problem att inte ha fått detta utan det blir även ett problem att
nu kunna ta emot när det kommer. Det får man jobba på tillsammans
med förstående människor omkring.
Orka .... som förälder kan jag aldrig tänka mig att ge upp om mina
barn har det svårt .... samma känns det med Mia.
Jag har också alltid dragits till de som haft det svårt och upplevt
att jag haft lätt att få kontakt ... lätt att förstå ... lätt att finna vägar
framåt ... det är en kompetens jag ständigt arbetat på att utveckla vidare.
När det gäller tankarna på självmord så tror jag mer att det är
hopplösheten som griper tag i Mia. Ibland tror jag Mia har mycket
svårt att se att det skulle kunna bli bra ... någonsin.
Men det blir det!
Det hjälper vi henne att se. Du och jag och alla andra som engagerar
sig.
Tack Maria för ditt stöd och ditt engagemang!
Kram
Birgitta
19991015
Subject: Brev till Semlan
Hej Birgitta!
Jag tycker att du gör en underbar insats för de här flickorna som mår dåligt. Jag
fick ett tips om dina sidor i måndags och har läst och
blivit djupt gripen. Det har tagit ett tag att få fatt i mina känslor och tankar men jag
kände att Semlans berättelse kräver min respons.
Därför har jag skrivit ett brev till henne. Jag är tacksam om du kan
skicka det vidare till henne, särskilt om du tror att det skulle göra
henne gott.
Vet att du lägger ut en del brev på internet. Det får du göra med det
här brevet också om du vill, men ta då bort namn och adress och så.
Hoppas att du får en bra helg!
/I-a
Hej Semlan!
Jag har läst dina sidor på Birgittas Kastanjebacken.
De har berört mig mycket. Det är inte rätt att någon ska få utstå det
bemötande du fått. Jag önskar att jag kunde göra något för att förändra din
situation. Varje gång jag hör talas om att någon blir utsatt för mobbning känner jag
att jag själv sjunker ner i det hopplöshetens träsk som jag tyckte att jag befann mig i
när jag gick i högstadiet.
Du är värd att ha det mycket bättre!
Du är värd att bemötas med respekt för att du är du!
Ingen kan ta sig rätten att bestämma hur du ska vara, hur du ska se ut
eller känna eller tycka eller vara utom DU!
Du har också rätt att bli sedd och omtyckt, populär och älskad!
Det här brevet blir långt, läs bara om du orkar. Känner du att du vill
ta kontakt med mig sedan så gör väldigt gärna det. Jag läser bara min
mail under vardagar på jobbet, men då gör jag det.
Jag tycker att du är oerhört modig som vågar berätta och ta itu med din situation.
Själv tror jag inte att jag vågade berätta om vad jag tyckte och kände om hur mina sk
kamrater behandlade mig. Jag tror i och för sig inte att det någonsin gick så långt
att jag tappade livslusten eller livsmodet, men jag har faktiskt ganska svårt att minnas
vad jag tyckte eller kände eller gjorde under de åren. Jag tror att jag med fjärilar i
magen började varje ny skoldag, fasade för varje rast och med stor lättnad klev av
bussen efter skolan. Vad jag vet är att under två-tre år av mitt liv pratade jag inte
om något jag tyckte var viktigt med någon jämnårig och det dröjde ännu längre innan
jag vågade öppna mig helt för någon.
Det är inte skönt att leva med ett skal runt sina tankar.
Men det kan vara skönt att leva!
Det går att komma över även det att andra har förnedrat en. Det går att återfå
självförtroende och livsglädje. (Men jag är glad att jag bor över 30 mil från
platsen där jag växte upp så jag slipper träffa de människor som gjorde en hel del
för att jag skulle må dåligt.)
Jag är 24 år nu. Det har gått 8 år sedan jag slutade högstadiet och kom ifrån den
grupp som ville mig illa. Jag har fortfarande en del sår, men de blöder inte längre.
Jag är fortfarande försiktig med att berätta allt för mycket om mig själv för
människor som inte behöver veta. Jag har lätt att gömma mig bakom dem jag älskar
(bildligt talat alltså :-)) när jag ibland inte riktigt vågar.
Jag har tre stora förmåner här i livet. För det första har jag ett par
föräldrar som är helt underbara (men de jobbade mycket i sitt lantbruk när jag var i
den åldern och jag ville väl inte göra dem lessna, och förresten visste jag inte vad
de skulle kunna göra åt situationen). För det andra, vad som verkligen gjorde att jag
lyckades ta mig igenom de där åren utan att bli avsågad jäms med fotknölarna är
böcker. Jag läste och läste och läste. Jag tror inte att det direkt förbättrade min
situation i skolan. Jag var redan ansedd som plugghäst, märkligt nog eftersom jag
sällan pluggade läxböcker utan läste annat, men att alltid fly in i böcker i skolan
förstärker väl det intrycket. För det tredje och numera viktigaste har jag hittat en
man som älskar mig ( märklig sak, kärlek). Jag har ingen aning om vad det är han ser
hos mig. Jag har svårt att förstå det men jag tror att jag har accepterat att det är
så att han älskar mig. Jag VET att det är så, men det är fruktansvärt svårt att
hitta självförtroendet igen efter att ha fått det borttrollat en gång.
Min församling och min tro på Gud gjorde också att jag aldrig tappade livsmodet helt.
Det är kanske stora ord, men så var det och så är det fortfarande. En sång som var
viktig för mig då:
Du vet väl om att du är värdefull,
att ingen annan är som du,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.
Jag har idag ingen direkt kontakt med barn/ungdomar. Jag läser på
universitetet, har kommit igenom en civilingenjörsutbildning och
fortsätter att läsa samma ämne som doktorand (jättekul). Jag kan intyga att en
civilingenjörsutbildning ska man bara läsa om man tycker det är roligt med matematik,
men visst, det är ett bra och säkert och välbetalt yrke, så din mamma har väl rätt i
att tycka det är bra. Däremot tycker jag att det är DU som ska bestämma vad du vill
göra med din framtid.
Jag hoppas att du kan se det här som ett försök att muntra upp dig lite. Ganska
valhänt om jag får säga det själv. Som sagt om du vill får du skriva till mig. Jag
kan lova att jag svarar, men jag har oerhört långt till att bli en så klok människa
som Birgitta verkar vara.
Tag vara på dig! Hoppas att du får en skön helg!
Många kramar
/I-a
Subject: Info
Date sent: Thu, 21 Oct 1999
Hej Birgitta !!!
Efter att ha följt dig och Mia, Flingan och Semlan tyckte jag att detta borde läsas av
flera.
Jag pratade om det hemma och min dotter som är 14 ville läsa det.
Jag skrev ut alla sidor om Mia och gav henne, hon reagerade och pratade i sin tur om det
på skolan.
Hennes lärare blev nyfiken och läste det.
Så hela allt detta slutade med att min dotter gick och informerade rektorn om Mia.
Ville bara tala om att era sidor sprids fort nu.
Hoppas att du tycker det är OK. !!??
Hälsa Mia och tala om att vi alla runt mig följer henne hoppas att hon
nästa gång klarar av att stå emot trycket.
Hon är så stark!! Bara hon ser sitt eget värde och inte nervärderar sig
själv. Vilket hon absolut inte ska göra. Hon hjälper hela hennes familj till möjlighet
om ett bättre liv. Hade inte hon
reagerat och gjort något åt situationen
så hade alla gått under. Du gjorde helt rätt Mia !!!!!!!! Mia du är
värld all respekt och beundran för dina handlingar !!!!
Krama till Mia
Från M-a
Krama Semlan från mig
Hoppas att det ordnar sig med hennes skolgång så hon slipper sina
plågoandar.
Kan berätta en solskenshistoria som avslutning Den är sann !!
Det satt en mamma med sin 9 åriga dotter på bussen.
Mitt emot på sätet satt det en gammal tant med gips på benet.
flickan satt hela tiden och sparkade på tantens gips.
Till slut så tanten till snällt om hon inte kunde sluta det gör ont !!
Men nej då, flickan fortsatte.
Till slut sa tanten till mamman ( som inte brytt sig tidigare)
Kan du be din dotter att sluta det gör ont !
Svaret hon fick av Mamman var !! Jag håller på fri uppfostran ??!!
Längre bak i Bussen satt en flicka på ca 15 år !
Hon reser sig går fram och sparkar till flickan på benet.
Då reagerar Mamman och frågar var FN håller du på med ???
15 åringen svar blev!!!
Jag har också fått Fri Uppfostran !!
Hela bussen skrattade och Mamman med flickan fick brått av.
Det bevisar att många vuxna inte kan hantera olika situationer.
medans Unga kan komma på ett sätt att lösa situationen.
Ps detta utspelade sig i en buss i Västerås.
SOS
Subject: Ang Barns väl
Date sent: Tue, 19 Oct 1999
1999-10-19 Dnr
62/11005/99
Birgitta Rudenius,
Mycket görs för att bevaka barns trygga uppväxtmöjligheter,men Du har alldeles rätt i
att det är inte tillräckligt.
Socialstyrelsens roll i sammanhanget är bl a förmedla kunskap om
utvecklingen både uppåt till regeringen och utåt till landsting och kommuner som
ansvarar för olika insatser till barn med behov av hälso- och sjukvård eller
socialtjänstens insatser.
Vi kan ge kunskapsunderlag om hur lagar följs, om konsekvenser av
resursfördelningar/nedskärningar osv, men det är politiker som fattar besluten om
prioriteringarna och varje organisation som därefter försöker hjälpa och skydda barn
efter behov.
Vi sammanställer och sprider också kunskaper om "bortglömda barn" (det
senaste året har vi bl a publicerat kunskapssammanställningar om barn till psykiskt
störda föräldrar, om barn som utsätts för sexuella övergrepp, om flyktingbarn som
tvingas leva gömda) och stöder olika former av utvecklingsarbete i kommunerna med
inriktning på barn och ungdom. Aktuellt just nu är bl a att introducera ett mer
systematiskt arbete med de utredningar som ska göras om barn som riskerar att fara illa
och med uppföljningen av de barn som samhället/kommunen omhändertagit för vård t ex i
familjehem. Bl a är det viktigt att alla sådana aktiviteter också omfattar regelbundna
samtal med barnen själva och med deras anhöriga.
Socialstyrelsen arbetar också med utvärderingar av olika insatser för barn och av olika
sätt att organisera den sociala barnavården bättre och mera samordnat (t ex försök
med familjevårdscentraler och försök med familjerådslag).
På familjerättsområdet ger vi ut information till föräldrar som skiljs, till barn och
ungdomar i sådana situationer och vi följer effekterna av lagförändringarna vad
gäller gemensam vårdnad mm.
Ytterligare en aspekt är Socialstyrelsens arbete med tillsynsfrågor.
Där finns bl a pågående samarbete med länsstyrelserna för att få bättre kriterier
för deras tillsyn av hur kommunerna följer lagarna och upprätthåller kvalitet i
socialtjänstens insatser.
Det finns mycket mer att berätta om våra ansträngningar att förbättra situationen
för barn i allmänhet och i synnerhet för bar och ungdomar som lever i utsatta
situationer.
Om Du är intresserad av vårt arbete finns en rad uppgifter bl a om våra publikationer
(och flera finns i fulltext) att studera via vår hemsida:
www.sos.se
Det är gott att veta att flera i samhället engagerar sig.
Vänliga hälsningar
E B
Socialstyrelsen
Individ- och familjeenheten
Mot Våld
....
Jag kan egentligen skriva hur mycket som helst, men jag blev mycket djupt berörd
av din sida, de som dessa tre skrivit om. Vilket gör att jag kommer kämpa ännu mer för
att alla barn och ungdomar skall känna sig trygga i och utanför skolan!!!
Tack för att du visade mig dessa sidor och jag hoppas att vi kommer hålla kontakten i
framtiden också!
Dessutom måste jag också passa på att uppmuntra och ge dig beröm för den enorma
insats som du ger till dessa. Jag beundrar att du orkar och det gör mig glad och ger mig
hopp om framtiden när man möter människor som du!!!! Som arbetar " i det
lilla" men uträttar stora ting (vet inte hur jag skall formulera mig , men jag tror
att du förstår.
Tack ännu en gång och hälsa att jag tänker på dem och säg till dem att inte ge upp,
för det tänker inte jag göra!!!
( P.S. Jag tror att vi så småning om kommer att starta ett "klotterplank"
eller liknande där vem som helst får skriva sina tankar, funderingar kring de ämnen som
vi jobbar med. Kanske detta vore något för dig eller någon annan. Det vore ett bra
sätt att nå ut till ungdomar i och med att de är inne på våran hemsida.D.S.)
M V H
Från Marit
Subject: Mia
Date sent: Tue, 26 Oct 1999 22:37
Finnes dette fantastiske, tøffe, sterke, intelligente, omtenksomme, lille, herlige
mennesket virkelig? Eller er det bare en roman du dikter ihop, Birgitta?
Selvfølgelig vet jeg at slike skjebner finnes! Men er det virkelig en fjortenåring som
er så voksen og modig og tør å skrive så ærlig?
Jeg har tusen ting jeg gjerne ville skrive til henne:
F.eks. Hurra for Tanten (hun med kakene). Fortsett å ha kontakt med henne!!!
Og så om å "førlora greppet":
Jeg håper virkelig at du klarer å gjøre det, Mia! For det betyr at du har funnet noen
du kan stole på. Jeg har også vært en slik tøff jente som du, som skal beholde
kontrollen og fikse alt selv. Jeg er fremdeles i hovedsak sånn. Og jeg liker å være
det. Men det er bare så slitsomt å være sånn hele tiden! Av og til behøver vi sterke
jenter å la noen andre ta kontrollen. Men selvfølgelig BEHOLDER vi kontrollen, med at vi
gir den over til noen vi stoler på! Du har funnet en slik person i Birgitta. Hun svikter
deg ALDRI, det er jeg overbevist om.
Sterke jenter behøver også en armkrok en gang iblandt. Vi behøver å få være små og
bli holdt rundt!
Hilsen Marit (44 år)
P.S. Jeg lover at jeg skal lese Semlans og Flingans sider, når jeg bare har sluttet å
grine over dine! D.S.
***
Re: Mia
Marit,
Tack för ditt rara mail. Det var saa gulligt att jag kunde läsa norska på kuppen. (Jag
gillar norska)
Ska skicka det till Mia som är verklig, jatteverklig, "pratar" med henne nu.
Take care!
kram
Birgitta
***
Re: Mia
Å, nå begynte jeg å grine igjen. At du svarte så fort. Og at hun virkelig finnes! Hils
henne så mye fra meg! Hvis hun trenger flere å prate med, kan jeg godt stille opp. Men
ikke sånn som du. Ikke være der hele tiden. Bare være en sånn
"av-og-til-tante". Og det er vel ikke det hun behøver akkurat nå. Men kanskje
senere. Eller kanskje i tillegg til deg.
Hilsen Marit.
20000202
Till Mia och CC!
Nei, du må ikke bytte blod for å bli ren igjen. Du må bytte tanker.
Det er ikke du som er skitten. Det er de handlingene som har blitt gjort mot deg som er
skitne. Det hjelper ikke å dusje, skrubbe eller fly bort til et annet sted. Det eneste
som hjelper, er å innse at ingenting av det som skjedde var din feil!
Uansett hva du følte, hvilke følelser du har i forhold til den som gjorde disse
tingene med deg, DET VAR DERES FEIL! Det var de som var voksne, og du var et barn! Det er
de voksne sitt ansvar å sette grenser!!!
Hilsen Marit.
Anne 19991221
Subject: God Jul
Date sent: Tue, 21 Dec 1999
Birgitta. Du känner inte mig och inte jag dig mer än det jag läst på
dina sidor om regnbågs barnen. Jag tycker att du verkar vara en fantastisk människa och
kikar in hos dig nu och då. Jag hör till de såkallade överlevarna som klarade mig
igenom en hel del elände i min barndom och det har ju speglat mig som individ. Jag
kämpar på mot barnporren på internet och är också väldigt mån om att barnen ska ha
det bra och en trygg framtid samt uppväxt. Tyvärr är det ju inte alltid så.
Idag är jag själv xx år. Mamma till en dotter på 16 år och gift med
en underbar man.
Livet är inte alltid lätt och jag hoppas att ingen ska behöva utstå
det jag fick göra.
Men när jag ser sidor som dina så, blir jag så himla glad.
ha en riktigt skön jul och ett GOTT NYTT år.
Många kramar Anne.
Tack Milka för denna jättefina bilden!
Många skriver smulan men det ska vara Semlan.
Min gästbok "Tyck till om beslut!" gjordes när
familjehemmet tog bort modemet för Mia!! 19991030
http://www.alxbook.com/cgi-bin/guestbook.se.cgi?gb=Y43039
I min gästbok har också gjorts flera inlägg efter att Semlans, Flingans och Mias
sidor besökts.
http://www2.bravenet.com/guestbook/show.asp?userid=by38574
**kram* Mia +
Flingan + Semlan *kram**
Min 100-lista för barns bästa.
Bilden "Obs-Se-Dem"!
***
|
