|
|
||
Jag kan leva med en tanke, att livet gör mig gott. / Justina Den 22 november 2003
Den 15 november 2003
Den 15 november 2003 Hej igen. Jag vill berätta en grej till dig. När jag läste dom här underbara barnens berättelser så kom jag att tänka på en sak. Min pappas kompis Marko ville alltid ta med mig till norrland/Lappland. Jag tänkte att han sa så på skoj för att visa mig att jag var ett betydelsefyllt barn i hans närhet. Han sa det så att min pappa hörde det ofta. Jag reflekterade aldrig allvaret i det hela men min pappa skojade med med mig om resan när han var full. Jag skrattade och tyckte att det var fint. Men en kväll när jag gått och lagt mig kom han (Marko) till mitt rum och lade sig i sängen, jag kände att hans snopp var mot min rygg men jag bara log där och tänkte att han var full och inte visste var han gjorde. Natten blev lång och jag hoppades att mina föräldrar inte skulle vakna och se vad han gjorde. Men så berättade jag för min pappa en gång på fyllan 10 år efter. Och vet du vad gubben säger? Han var nog bara ledsen för skilsmässan av sin fru, det är inte så farligt. Då gjorde jag slut med min pappa i själen. Han hajar än idag inte vad som gick fel. Han tycker synd om sin kompis. Visst är det galet? Jag mår illa! Den 16 november 2003 Hej Justina, Den 18 november 2003 Hej igen Birgitta. Jo mina syskon förstår detta och min syster flyttade hem till mig när hon var 14 år och hon påbörjade flyttandet redan två år innan med diverse saker, lite i taget. Min bror har också bott hos mig men inte lika mycket, han är den enda i familjen som läst och jobbat med det han vill. Syrran och jag har läst en massa kurser och på komvux men aldrig har vi läst klart något. Studieskulderna har växt samtidigt som det dåliga samvetet av misslyckad skolgång och onödiga försök. Jag tar bra hand om mig själv men försöker vara en ännu bättre omhandtagare för min dotter. Jag vill vara en bra mamma men vet inte om jag är tillräckligt bra med tanke på att jag fått lära mig livets regler i vuxen ålder. Jag vill nog vara lite för bra ibland. Försöker vara perfekt för jag vill inte göra fel, jag vill att det ska vara som i en sagobok. Sen min dotter föddes har jag kämpat mot att ha det kliniskt rent och speciella normer som jag själv saknat men min pojkvän har hjälpt mig att inse att det inte behöver vara så rent och fint hela tiden så nu har jag börjat kämpa för att min dotter kan få stöka till bland dammtussarna (vi har katt) och än har ingen klagat. men jag trodde att allt skulle vara tvärtom min barndom först. Jag har bestämt mig för att inte låta min barndom ta övertaget över min dotters behov här i livet och jag tackar min pojkvän för mycket men även dom vänner jag pratat med. Jag skulle gärna låta dig lägga ut min berättelse men jag har inte tid att sitta här så ofta. Skulle du vilja ha en engångs berättelse eller skulle du vilja chatta med mig nångång istället? Jag skulle ju gärna vilja visa dessa barn att det går att leva ett liv efter helvetet där hemma när man väl kommer därifrån men för min del var det ju att vänta tills jag blev vuxen och flyttade som man normalt ska göra. Jätte kramar från Justina Den 18 november 2003 Hej igen Justina, Den 22 november 2003 Jag hinner inte skriva min berättelse just nu men kan skicka en dikt till dig som jag skrivit själv. Kram /Justina Du får gärna visa mina berättelser på din sida. Kram TACK för den fina dikten Justina!
|
||
