"Så
stod han där och lyssnade, och allting tycktes lyssna med honom. Skogen var
alldeles stilla i solskenet, när plötsligt en lärka började drilla högt
uppe i skyn."
Nalle Puh
Min webbsida
för Mias
forum
![]()
© Birgitta Rudenius
Lycka till!
"Ungefär
så stor som Nasse ... Min älsklingsstorlek."
Nalle Puh
Länkar:
Regnbågsbarn Mitt
arbete Mot Mobbning Mias första sida
KASTANJEBACKEN
25/3
2002
Mia och Hanna
![]()
Från Hanna:
Att det gör så ont att det sliter så imin själ.. jag orkar inte se på livet längre.. jag har försökt att glömma försökt att inte bry mig men det gör så ont det är för jobbigt....jag orkar inte mer... jag gjorde det igen även jag inte skulle ha gjort det.. jag skar mig...föll tillbaka dit fät jag inte fick falla tillbaka till.. jag är rädd....hatar mig själv och livet...vill inte vara kvar längre..../hanna!
Från Mia:
Hej Hanna.
Jag vet hur hopplöst livet kan kännas. Jag har varit nära flera gånger
att ge upp. Men tro mig det blir bättre! Det kanske inte hjälper dig i denna
stund nu men jag ville bara säga det efeter som jag själv upplevt det. Träng
inte undan dina känslor. Försök ge ord på dem istället. Det är
jättejobbigt jag vet. Brukar du skriva? Hur känns det efter du skurit dig?
Mår du bättre då? Är det ingen som ser att du mår dåligt? Har du nån i
din närhet som du litar på? Jag finns här och lyssnar om du vill berätta.
Jag ser dig!
Från Hanna:
ja vad ska jag säga..det känns första skönt..sen får jag sådan ångest...jag blir så rädd....det gör så ont i mig....jag vill bara skrika! jag orkar inte med allt detta.... förut fanns det i alla fall någon jag tyckte om och som kunde glädja mig.. men han gjorde slut i går....så nu är jag ensam igen....jag vill inte leva jag orkar inte leva......
Från Mia:
Det är svåra tankar du brottas med. Men Du måste ha hjälp med att sluta skära dig! Det är som en ond cirkel som man inte har makt att klara av själv. Jag vet vilken ångest man kan ha. Hur gammal är du? ( du behöver inte svara om du inte vill) vill du berätta mer? Det finns människor som bryr sig. Det gäller bara att hitta dem och sedan känna sig så säker att man vågar berätta. Ett sätt är att skriva ner allt det jobbiga. Jag finns kvar. Mia
Från Hanna:
hej
jag fyller 18 nu i höst... det känns så onödigt allt.. jag går bara runt
och irriterar mig på allt och alla men mest på mig själv....jag vill inte
leva längre.. jag vill bara dö.....
Från Mia:
Sun, 24 Mar 2002
Det är lätt att hamna i den tankegången när det är jobbigt. Att det är lättare att tänka på döden än på själva livet. Men den är en viss skillnad att KÄNNA att man vill dö och Vilja dö. Det kan kännas så hopplöst att den enda vägen man kan se är att slippa allting och då tänker man på att inte leva längre. Men det finns bättre sätt att slippa ifrån allt det jobbiga.
Genom att välja livet! Och ge sig själv chansen att få göra allt det man drömt om. Men man klarar inte det själv. Och det kan ta lång tid. Men kämpa för dig själv och din rätt att leva och må bra!
Du har ju redan kommit en bit på vägen genom att skriva här. Och eftersom du skriver här betyder det att du är mycket starkare än du kanske tror och du vill ha en förändring. Fortsätt skriv. Få ut dina tankar så kan vi titta på dem tillsammans.