Till Min Vän Mia ... m fl

Begreppet REGNBÅGSBARN skapas denna dag 1/9 1999.

Sidan gjorde jag till Mia genast jag hade läst hennes berättelse (se nedan) om sitt liv. Nu är den lite omarbetad och jag vill dedicera denna webplats till alla barn och alla ungdomar som har det svårt i sin uppväxtmiljö och inte får den uppmärksamhet, gynnsamma utveckling och den omsorg de borde få och har rätt till.
© Birgitta Rudenius

*kram* Flingan, Mia, My, e, Ilse, Emmiz, Edi, Tella, Anna, Emma, Hanna, m. fl. *kram*

"Dagen är synnerligen Orkanartad."
Nalle Puh

************

Tillbaka till Mias sida.

© Birgitta Rudenius
Kastanjebacken    

Länkar denna sida: 
Mias liv i hennes berättelse  Lärarens omdöme!!!! Läs och förfäras!  Läraren igen!! 

Mias berättelse
----------------------------------------------------------------

Min mamma brukar säga att då jag föddes syntes en regnbåge med all dess färger över hela himlen, och denna regnbåge tydde på att jag var en speciell människa. Min mamma brukar ljuga men av allt hon någonsin sagt så drömmer jag om denna regnbåge och önskar att det vore sant. Denna regnbåge har följt mej sedan ett bra tag. När jag varit lessen plockade jag fram denna regnbåge ur minnet och log för mej själv när jag såg den i mitt inre.

Jag sitter här och ska skriva om mitt liv. Jag är 14 år så vad finns det att berätta?
Jag skulle kunna berätta om hur jag brukade följa med alla mina kompisar till havet varje dag när solen stod högt på himelen.
Jag skulle också kunna berätta om när min familj och jag varje helg dukade upp en picknick korg i det gröna gräset och berättade för varandra hur veckan hade varit.
Jag skulle också kunna berätta om alla de kvällar min mamma stoppat om mej och min bror och läst om alla riddare och troll.
Men detta jag skulle kunna skriva om finns bara i mina dagdrömmar. Det jag skulle kunna skriva om är inte min verklighet. Min verklighet är en helt annan

Mina föräldrar dricker. Jag skulle kanske säga eller erkänna att de nog är alkoholister. Fast alkoholister är de nog inte ändå, för alkoholister ligger på en parkbänk med en spritflaska som huvudkudde, eller?

Jag har en bror som är fyra år yngre än jag, jag har aldrig hört honom skratta ett sånt där glatt skratt som barn kan, som man brukar höra om somrarna på stranden. Min bror är min regnbåge. min skatt. Jag vill att min regnbåge ska bevaras lika färglad och glittrande som han var när han föddes, innan han visste till vilken familj han kom till. Just nu börjar färgen försvinna den bleks för var dag. För var dag han får se sin mamma ligga på ett golv oförmögen till att ta sej upp, varje dag han får sej en snyting av hans far som vill att han ska plocka undan alla flaskor som lämmnats dagen före.

Jag har växt upp i en familj där en flaska med sprit styrt 4 stycken människor mot ett liv med svek, besvikelse och rädsla. Ja jag inser det nu, förut gjorde jag det inte. Jag var ju så van med allt så jag såg och kände ingenting. Jag hade stängt av. Nu kan jag inte stänga av längre. Det har blivit glapp i avstängninsgknappen. Ibland stänger jag av och låtsas, jag fantiserar och dagdrömmer. I nästa sekund öppnas kanalerna igen och jag blir otroligt rädd.

Jag är rädd för allt. Ensamhet, mörker, spindlar och död. Mina föräldrar skulle göra bot på min mörker rädsla när jag var liten. De stängde in mej i en liten skrubb över en natt. Det är ett bra sätt om man vill skrämma sina barn till att göra något.

När jag ser framåt på framtiden har jag svårt att se nåt annat än att ta hand om mina föräldrar. Jag kan ju inget annat. Jag har inga intressen. Det enda jag kan är att ta hand om en familj. Ändå vet jag inte om jag gjort ett bra jobb. Ångesten kommer när jag tänker på min bror, tänk om han kommer till mej om 20 år och säger, varför gjorde du inget? Varför lät du din regnbåge få vakna upp varje morgon lika rädd som när han la sej, orolig, rädd och lessen. Varför?

Detta är mitt liv, min verklighet

******

Lärarens omdöme.

" Din text är bra uppbyggd, men slutet är lite avhugget.
Tänk på att hålla tempus genom hela berättelsen.
Rätta vid mina markeringar"

Läraren underlät att göra sin plikt .... anmälningsplikten är ovillkorlig!

Hur gick det sedan?

---

Mia (inför dagen när berättelsen skulle lämnas tillbaka):

- Iallafall, så behövde jag inte vara så himla nervös som jag var inför skolan idag. Det hände inte ett skit.
- Hon sa till oss alla att, "några av er har skrivit om era liv så som jag bad er,
andra har skrivit uppdiktade liv vilket inte spelar någon roll eftersom
det var skrivandet jag var ute efter".

- Var det min berättelse hon menade som var uppdiktad? Tror hon att jag hittade på allt?
fast då har vi ju egentligen lyckats rätt bra, min bror och jag, att dölja verkligheten.

!!!!