Skola i utveckling ~ Skola för utveckling
© Birgitta Rudenius
Välkommen!
Skola i utveckling ~ Skola för utveckling
© Birgitta Rudenius
Alla barn har rätt att lyckas! Alla barn har rätt att känna trygghet! Alla barn har rätt att få uppmuntran! Alla barn har rätt att få de grundläggande behoven tillgodosedda!
Det är föräldrarnas och hemmens skyldighet att tillgodose de grundläggande behoven. Barn, som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda i hemmet, måste uppmärksammas särskilt i skolan. Inom en högskolekurs valde
jag att fördjupa
mig inom området Jag har också börjat fördjupa mig inom det neuropsykiatriska området och skulle så gärna vilja .... Mina tankar om att resonera kring våra barn/elever i modellen/begreppet "Utvecklingsutrymme" har fått en egen webbsida. C-uppsats i Pedagogik B-uppsats
i Specialpedagogik C-uppsats i
Specialpedagogik Mitt arbete
Mot Mobbning Uppsatserna kan köpas - se länk till respektive uppsats. Länkar denna sida: Jag anser att det ska finnas många vuxna runt barnen i skolan. Jag anser också att det ska finnas både lärarassistenter och elevassistenter. Läraren ska vara den pedagogiskt ansvarige för planering och uppföljning av arbetet. Assistenter och resurslärare bistår i genomförandet i klassrumsarbetet. Specialpedagog/speciallärare kopplas in när så erfordras. Det kan gälla kartläggning, utredning, undervisning, handledning mm. Beroende på beslutsansvarigas kompetens och insikt avseende respektive skolas organisation ... kan man se hur kompetens tillvaratages/slösas med eller i värsta fall är en bristvara. |
Kastanjebacken © copyright © Birgitta Rudenius
Här kommer jag att skriva om allt som är viktigt för barns gynnsamma utveckling .......... undersökningar .... forskningsresultat ... mm
© Birgitta Rudenius
(mitt CV)
Socialtjänst och skola i samarbete.
Jag tror på ett nära och välorganiserat samarbete mellan socialtjänsten och skolan. Ett effektivt samarbete behöver snarast byggas upp! Innan det har skett kommer barn att fortsätta fara illa.
Samarbetets former måste vara väl genomtänkta och dokumenteras med tydligt uttryckt syfte, målformulering, ansvarsfördelning, uppföljning, mm
Alldeles för ofta sker insatser på alldeles för lösa boliner.
Socialtjänsten har sin föreställningsbild av skolan och skolan har sin om socialtjänsten. Båda har säkert fördomar gentemot varandras verksamheter. De behöver mötas i ett fruktbart samarbete för barns skull.
I Kommunaktuellt 26 okt 2000 kan man läsa om ett projekt i Borås, Trädet, som vänder sig till barn till psykiskt sjuka föräldrar. Det syftar bl a till att stärka barnens självförtroende, se till så att de får vara barn och inte föräldrar till sina egna föräldrar, ta bort känslan av skuld och skam som många av dessa barnen känner. Det är ett samarbete mellan kommunen och psykiatrin.
150 000 av 2 miljoner barn i Sverige har förälder/föräldrar som får psykiatrisk vård. Det motsvarar 7,5 % av alla barn.
I varje kommun borde finnas ett fungerande samarbete mellan skolhälsovården - socialtjänsten - psykiatrin! Det är avgörande viktigt för barnen!
Tyck till om skolan!
Speciallärare borde snarast få legitimation!
Förr - då - nu!
Förr på 70-talet var speciallärarutbildning åtråvärt. Det var hård konkurrens om platserna varför de flesta hade hunnit med ett antal år som lärare innan de kom in. Utbildningen var gedigen och speciallärarna engagerade.
Förr uppskattades det mycket när speciallärartjänster kunde besätta med behörig speciallärare.Då på 80-talet togs speciallärarutbildningen bort. Specialklasserna försvann och alla elever skulle gå tillsammans i s k "sammanhållna klasser". Det verkade som politikerna trodde att alla elever kunde lära sig samma kurs och på samma tid. Specialundervisning nedvärderades och diagnostisering utdömdes. Testa elever såg man som = att utpeka elever.
Obs!
Speciallärartjänster besattes tyvärr ofta med obehöriga lärare ... om ens lärare! Vem som helst kan än idag (!!!) kalla sig speciallärare -- man behöver bara tjänstgöra på en speciallärarrtjänst. Falsk varudeklaration och klart nedvärderande av specialpedagogisk kompetens. Resultatet lät inte vänta på sig!Resultatet blev att många elever "slussades" genom skolan utan att deras svårigheter upptäcktes och utan att de fick hjälp. Obligatoriska skolans förödande strutspedagogik. Resultatet kom som larmrapporter efter ett antal år. Eftersom skolan inte återhämtat sig än så fortsätter larmrapporterna att komma. Naturligtvis! Barnen -- eleverna var de som drabbades.
Nu vid slutet av 80-talet startades en specialpedagogutbildning. Den var tänkt som en påbyggnadsutbildning på speciallärarutbildningen och omfattade komplicerad inlärningsproblematik.
Pedagogik - specialpedagogik
Jag ser specialpedagogiken, pedagogikvetenskapens spjutspets, som en fördjupning inom pedagogiken och där man även ger sig in på andra vetenskapers områden när så erfordras (medicin, psykologi, neurologi, psykiatri m fl). Specialpedagogiken fokuserar på olika typer av och även orsaker till inlärningshinder, alltså problematiken runt en komplicerad inlärningssituation samt framförallt metoder för att överbrygga denna. Attityder, människosyn, värdegrund och förklaringsmodeller mm spelar en avgörande roll
Anmärkning!
Det finns de som verkar tro att specialpedagog=handledare! Det är naturligtvis fel!Att arbeta som handledare kan vara en bland flera arbetsuppgifter för en speciallärare eller specialpedagog.
Många obehöriga kallar sig speciallärare ...
Många obehöriga har uppehållit speciallärartjänster under åren.
Detta är anmärkningsvärt. Det finns fortfarande skolor som anställer obehöriga på speciallärartjänster.
Idag är alla överens om nödvändigheten av specialpedagogisk kompetens. Lika nödvändigt är det att ständigt fortbilda sig och fördjupa sig inom det specialpedagogiska området. Forskningen är intensiv och kraven på ökad kunskap och metodutveckling inom skolan växer.
Fler och fler barn är i behov av stöd i sin utveckling och i sin skolsituation ... av många olika orsaker ... då är det viktigt att lärare får tillgång till handledning.
För några av barnen är det nödvändigt med specialpedagogisk kompetens.Låt speciallärare/specialpedagoger snarast få sin legitimation!
Kvalitetssäkra för barnens skull!Kastanjebacken den 29 september 2000
Birgitta Rudenius
(mitt CV)
Läsåret 1995/1996 saknade en femtedel (1/5) av alla
skolor speciallärare!
(Skolverkets rapport nr 140)
Den totala procentuella minskningen av
lärartimmar inom specialundervisningen mellan läsåren 91/92 och 97/98 - 28,6 %.
1997 uppger 60% av skolorna att de har speciallärare. Övriga 40% då!? Min kommentar.
(Skolverket 98:389.)
|
En sak bekymrar mig och här måste göras mer! Jag tror att alla är medvetna om att det finns
ganska många barn som är i behov av särskilt stöd i sin (skol)situation.
Just nu tänker jag på barn med symptom som beskrivs i de s k
bokstavsdiagnoserna DAMP, ADHD m fl. Det handlar ofta om barn med
utagerande beteende och man talar om neuropsykiatri och neuropedagogik
detta sammanhang. Hittills har vi varit inställda på att tillgodose
dessa barns behov och det ska vi naturligtvis fortsätta med. Nu hörs
också protester mer och mer från föräldrarna till dessa barns
klasskompisar. Föräldrar vill inte att deras barns ska behöva utstå
den konfliktfyllda och ibland våldsamma miljö som gäller i detta
sammanhang. Det har inte varit ”tillåtet” tidigare att uttrycka
denna inställning. Jag anser att det är omöjligt att tillgodose alla barns
behov i en vanlig skolgrupp med denna problematik. Svårare och svårare
ju högre upp i grundskolan. Kommer ”bokstavsbarnen” till den
kommunala skolans högstadium så har de troligen utvecklat ett förhållningssätt
som kompenserar deras ideliga misslyckanden och ”räddar deras
ansikte”. Sedan är vägen jämnad till fängelset, i värsta fall,
eller hur? Verkligheten talar sitt språk. Idag finns mycket kunskap och kompetens inom skolan.
MEN skolan behöver ändå efterfråga kompetens utifrån. Varje skola måste
inse detta. Här handlar det inte bara om läs- och skrivsvårigheter
eller matematiksvårigheter. Här är bilden avsevärt mer komplicerad. Skolan behöver samarbete med ett fungerande
neuropsykiatriskt team, ofta BUP. Hur vanligt är det att detta team
fungerar tillfredställande!? Dels avseende kompetens men framförallt
avseende kötid! Ska ett barn behöva vänta i 1-2 eller fler år på
utredning? Hur mycket tvingas inte detta barn utstå i misslyckanden
under denna tid! Idag behövs neuropsykiatrisk kompetens för att
hantera vardagen i skolan. Detta är ett mycket stort problem! Ett annat område som också är viktigt är
samarbetet mellan skola och socialtjänst. Så länge detta inte
fungerar bra gäller vuxenperspektivet och inte barnperspektivet! Visst
är bl a sekretessen ett hinder för barns välbefinnande! Skolan behöver fungerande samarbetspartners inom BUP
och socialtjänsten. Många barn har en så komplicerad vardagssituation
idag. Dessutom behöver skolan många fler alternativ för
alla olika barn. Det räcker inte med EN (ofta kommunal) skola. Det behövs
många med olika inriktning och olika arbetssätt. Ibland verkar det som
folk tror att man inom samma skola skulle kunna tillfredställa alla
olika barns behov! Korkat så det förslår! Birgitta Rudenius
|
|
© Birgitta Rudenius |
Hot eller möjlighet!
Den gamla traditionella skolan - nya vindar - nya läroplaner - nya betygssystem - ett helt nytt tänkande om individen.
Jag skulle kunna skriva mycket om betygsystemet. En mycket god sak har det fört med sig och det är att numera kan elever inte "segla genom" grundskolan utan att upptäckas när de har svårigheter. Det har blivit en stark fokusering på elever som har behov av extra stöd. Så snart de inte når målen för ett ämne har de rätt att få stöd. Tidigare kunde elever segla obemärkta genom hela grundskolan utan att kunna läsa ordentligt. Vem reagerade för en 1:a eller en 2:a! Inte en kotte! Nu är det annat!
Tack vare, eller från och med, nuvarande betygsystemets införande uppmärksammas elever som behöver extra stöd. Bra för eleverna!
Kom inte och säg att ett betygsystem är ett hinder för kunskapsinhämtning! Vad det sedan kallas är ganska betydelselöst. Krav måste finnas! Krav finns överallt i samhället. Så är det bara! Elever och deras föräldrar har också rätt att få veta hur elerna uppfyller kraven.
Nu börjar vi närma oss det jag egentligen skulle skriva om ...
Mina tankar om hur vi kan resonera om vår utveckling eller rättare elevernas utveckling i skolan. Enligt Läroplanen (Lpo 94) ska varje elev ges chans att utvecklas efter sin förmåga och sin egenart. Skolans verksamhet syftar till att dess elever dels ska nå kursmålen i de olika ämnena och dels fostras till goda samhällsmedborgare tillsammans med hemmen.
Jag vill se eleverna som unika varelser med olika förmågor som behöver upptäckas och utvecklas. Eleverna har med sig sin egen kärna, sina rötter och trygghet eller brist på trygghet. Eleverna skall utvecklas att fungera väl med sig själva och tillsammans med andra. Varje elev har sitt eget unika utvecklingsutrymme som kan se alldeles olika ut. Detta utvecklingsutrymme kan fyllas mer eller mindre. Beroende på alla omständigheter inom och utom individen blir resultatet därefter. Genom att betrakta eleverna på detta sätt kommer vi kanske närmare Läroplanens intentioner och vi kan skapa oss en bild av den enskilde individen, dess förutsättningar och behov.
Men! Det finns elever med en så komplicerad bild att skolan inte klarar att leva upp till Läroplanens intentioner. Det måste man inse. Vissa barn kräver socialförvaltningens handlingskraftiga insatser - hur mycket försent sätts dessa oftast in!?
Min bild av UTVECKLINGSUTRYMMET.
Snart kommer en egen sida om "Utvecklingsutrymmet" ... med exempel.
