Diary  

about My Saluki - "Yassim" 


Last update                      Nu har Yassim fått sitt riktiga tilltalsnamn!

Onsdag 18 juli 2001

Vi åker många mil och flera timmar för att titta på valpar. Lunchar i Hjo. När vi kör in i Hjo så gör vi oss lustiga över namnet och skrattar gott. Skyltar möter där det står "I love Hjo" och det finns en affär som heter "Hjosefin" - varför inte Hjo_så_fin?
Det tar längre tid från Hjo till målet än vi räknade. Sedan gick några timmar väldigt fort. med oss hem hade vi en liten valp. Allt annat än vi tänkt oss från början. Både avseende kön och färg. Så kan det bli när man är öppen för möjligheter och inte låst i föreställningar. Jag vill inte vara mer låst i föreställningar än att jag kan ändra mig inför nya möjligheter. Dessutom hade Amiras Tarotkort väglett oss.

En underbar valp - Seadis Amin Qäsim! Helt otrolig mentalitet och trygghet. Han var ämnad för vår familj. (Det finns en valp till som är ämnad åt vår familj om min andra önskan går i uppfyllelse.) 

Amira tog kommandot direkt när det gällde vad han skall kallas. Det blir "Min Amin". 

"Min Amin" gjorde något som ingen valp borde göra före en lång resa. Han rymde ut ur sin hage och åt allt vad han orkade av hästskit. Ja, jag säger "skit" för det var vad det luktade. Vi är ändå vana vid hästar och mockning mm MEN! I en liten bil med tre vuxna och en hund. Det kom ut - i bilen - på min arm - isch vad det luktade - ISCH!

"Min Amin" var lugn hela vägen. Vi rastade flera gånger men han kissade bara en gång. Jag fick naturligtvis massor med myggbett vid ett rastningstillfälle fast jag stod och hoppade hela tiden. Vi kom hem strax före midnatt. "Min Amin" fick bekanta sig lite med nya huset och trädgården. Han var försiktig men framåt i sitt undersökande. Visade sig inte rädd, bara försiktig. Han kände redan lite trygghet genom oss. Sedan valde han ut en matta - en persisk så klart. Den luktade säkert gott och hund sedan tidigare. Amira och "Min Amin" somnade strax. På mattan.

"Min Amin" fick dock ligga nedanför min säng resten av natten. Jag hade min hand i nya hundkorgen - precis som flera gånger tidigare. Inte sov jag denna första natt inför Mitt Nya Liv!

Torsdag 19 juli 2001

Vi var uppe flera gånger och ute. Vilken underbar morgon! "Min Amin"  verkade gilla utsikten, möjligheten att ha kontroll på allt som sker vida omkring. Han studerade bilar som körde förbi, lyssnade på enstaka hundars fåtaliga skall. "Min Amin" verkar helt enkelt ha en mycket bra strategi för att finna ut viktigt om sitt nya hem.

Det kom ett åskväder. Det blixtrade och åskade ordentligt över Kungsberget. Inte över oss. Vi satt bara på första parkett i våra däckstolar. Det var intressant att se hur "Min Amin" reagerade inför knallarna. Han ryckte till mycket lätt, tittade på oss som om han frågade: "Är det farligt? Måste vi sticka?" När han sedan konstaterade av vårt lugnande kroppsspråk så bara fortsatte han med det han höll på med. Stabilt lynne i trygg hund.

"Min Amin" har haft behov av att tugga. Jag har inhandlat både Eukalyptoskex, torkad fisk och tuggstickor. Eukalyptus avskräcker fästingar så de kanske har dubbel verkan? Inte dumt!

vi har gått i koppel. "Min Amin" fick styra stegen. Det blev till den obebyggda tomten mitt emot, det höga gräset där lockade. Resultat! Kissade och bajsade. "Min Amin" verkar inte vilja göra detta på gräsmattan på vår tomt. En gång bajsade han i den södra rabatten och sedan gick han direkt till den norra för att kissa. Överhuvudtaget har han skött sig fantastiskt bra avseende rumsrenheten. Det höll på att olyckas lite en gång idag. Annars har alla resultat skett ute. Duktig vovve!

Han har ätit ordentligt. Jag har blött upp foder som jag fick med från Heidi och Seadis. Han har fått gräddfil eller A-fil i samt en äggula. Först tyckte jag att det var konstigt att han inte drack vatten. Håkan trodde att eftersom det är ökenhundar så kan de kanske hushålla särskilt bra med vätskan? det verkar ju logiskt att de äranpassade efter klimatet de utvecklats i. Nyss drack han ordentligt med vatten. Klockan är 21:55. Det får bli en kisserunda före nattandet.

Nu är det snart dags för andra natten i nya hemmet. "Min Amin" får ligga vid sidan av min säng. Undrar om jag sover inatt? Han är helt enkelt underbar! "Min Amin".

Fredag 20 juli 2001 dagen då namnet slutligen fastställs till "Qäsim"

Namnet är nu bytt. I stället för "Min Amin" blir det tilltalsnamnet "Qäsim" med betoning på i:et. Det blir mjukare. Inga asociationer till någon ofördelaktig!

"Qäsim" började dricka vatten igår kväll. Nu dricker han som "vanligt". 

Han visste genast vilket som var hans hus. Han höll med en gång reda på var han bodde. Mycket snabb uppfattningsförmåga. Det har hänt ett par mindre "olyckor" inne.

En sak är lustig! Jag trodde det var bara schnauzers som "pratade". Inte! "Qäsim" pratar som bara den! Allra intensivast precis innan han ska till att somna. Det låter så kul! han är överhuvudtaget mycket tydlig i sitt språk. Ljudligt och kroppsligt.

Han gillar inte att han ej får sova i min säng. Det är nämligen "kompromissen" med min make. Han säger: "Inga hundar i vår säng!" Basta! Och jag vill så gärna ha hund så det är väl en godtagbar kompromiss, tycker jag. Håller nog egentligen med fast jag vet att jag givit efter ...

När "Qäsim" inte fick sova i vår säng, han får ju i Amiras, blev han sur. Det var uppenbart. Han ålade sig in under sängen och gnällde så länge att vi tänkte: "Snart kommer grannarna och undrar!"

Jag skulle vilja veta mer om Salukins färger. Dominanta och recessiva färggenomslag. Finns denna kunskap?

Jag ska också fortsätta att se mig omkring efter en tik till "Qäsim". Vi ska kolla på kommande utställningar och prata med folk. Ska också skriva en "blänkare" på en sida här.

Idag har vi också hälsat på min väninna och kollega en bit bort i husraden här. Då fick "Qäsim" tillfälle att springa på de stora gräsytorna.

Koppelträningen eller snarare koppeltillvänjningen är igång. Det går också alldeles utmärkt. "Qäsim" verkar ha precis det temperament vi sökte och anade hos honom. Det hade säkert den tiken vi var intresserade av att köpa också men som det inte blev något av med. 

Det finns en "mening" med allt som sker. Så är det bara! Och jag väntar med spänning på just den tik det är meningen att vi ska ha och som kommer att bli det allra bästa. Jag tycker det är spännande med både tik och hanhund. De har olika personligheter och jag älskar att lära mig om djurs beteenden. Det gör man bäst genom att ha båda könen, precis som vi haft tidigare med våra schnauzrar.  

Klockan är nu 16:48. "Qäsim" sover här på min matta i mitt arbetsrum. Först ville han ha uppmärksamhet så han började bita i matthörnen. "NEJ!" sa matte. Nu sover han. Snart är det middag. Så här söt är han idag.

Här kollar "Qäsim" när Håkan sätter nät utanför vår trädgård. Säkerhetsåtgärd för "Qäsims" skull.

"Qäsim" visar vaktinstinkt. Bra tycker vi samtidigt som man får se till att hantera den så det fungerar i vårt liv bland våra vänner osv. Men jag hade inte förväntat mig det så. "Qäsim" verkar ha mycket lätt för att lära. Han är snabb i sin uppfattningsförmåga.

Viktigast nu är familjen och präglingen. Tydliga viktiga basregler i fostran. Konsekvens. Mjukhet samtidigt med tydlig fasthet.

Vilken gång han har! Vilket steg! Med vår "backiga" tomt blir säkert också musklerna väl utvecklade.  

Idag fick "Qäsim" träffa ytterligare två familjemedlemmar. Den ena fastnade på bild tillsammans med "Qäsim". Här blir Lina hälsad på.

Ååååh!

Lördag 21 juli 2001 

Idag är hela världen min! Nu ska jag ta itu med den!

Nu är "Qäsim" helt hemmastadd. Snart är han säkert rumsren. Tack vare förhållandena han växte upp under. frihet att röra sig ute och inne. Det blir samma här. Trädgården är inhägnad. Dörren öppen. Jag sitter i arbetsrummet med dörren öppen. "Qäsim" har valt hallen utanför som sitt favoritställe ... naturligtvis tillsammans med trädgården. Dörren är öppen. Frihet att röra sig. Varje gång det kissas rätt: "Duktig vovve! Braaaa!"

Ja nu har även Jacob fastnat på bild tillsammans med "Qäsim". Puss på dig! Nu saknas bara bilder på Lilla Allra Minsta Matten och Matten och Husse tillsammans med "Qäsim".

Jag har kollat alla utställningar och skrivit upp datum mm. Ska gå med i SKK (igen), Salukiringen och den södra klubben

"Qäsim" gillar att gräva. Han gillar ogräs så jag sa till Husse att han kunde ju prägla in "Qäsim" på kirskålet som invaderar de få trädgårdslanen vi har. Det hade väl varit ngt. En hund som effektivt tar bort all kirskål med rötter och allt! En utslagen ros strök med. Budlejan, den nya busken, är också i farozonen. 

Han är lite lurig minsann! han noterade att jag gick in och genast satte "Qäsim" kosan in i det landet där Husse lägger "skräpet" från sina fiskenät. Det kunde ju ligga bitar av krabba eller något annat spännande där. Modig har han blivit också. han vågade sitta närmast den stora stora traktorn med gräsklippningsdonen efter som körde på planen precis utanför. Så modig! Matte behövde inte alls vara emellan. 

En sak gillar han definitivt inte ... och det är ... Cavalier King Charles Spaniels! Absolut inte! Även om det också är valpar. Så är det bara!

Det är mycket sova emellanåt. Sedan ska alla nya ljud och allt nytt som händer här registreras. Däremellan blir det spring och lek. Och fostran hela tiden.

Det är "jobbigt" att ha en valp. Men sååå himla roligt! Jag kommer att lägga mitt schema så det passar Min Lille Vän.

 Vi var vid havet och hundbadet ikväll. "Qäsim" gräver ju gärna gropar i gräsmattan och husse trodde att dety kanske var "ursprungsreflexer" - gräva ner sig i sanden i öknen är svalt. Vi tänkte att "Qäsim" skulle få prova på att åka bil (på sin plats) och prova på sand och hav. Tröttare hund har jag sällan skådat. Det var inte fysisk trötthet utan snarare psykisk efter alla nya intryck. "Qäsim" tyckte det var så spännande. han fick träffa två små pojkar som kliade honom på magen och två små flickor som fick göra likadant. Han hade en härlig upplevelse. Nu har han legat i mitt knä och gosat. Husse tycker jag pysslar för mycket med honom. Kan man det?

Ps. Jag glömde kameran till stranden. Typiskt!

Söndag 22 juli 2001 Fjärde dagen. 

"Qäsim" gick och la sig själv igår kväll. Visst kom han så småningom in och la sig vid sidan av min säng. Inga antydningar att hoppa upp. han bara la sig och somnade direkt. Jag behövde nästan inte hålla handen alls hos honom. Kvart över fem på morgonen väcker han mig som vanligt. Så himla gulligt. "Snälla matte nu är det dags!", gnyr han och så krafsar han så försiktigt på min arm. Jag som verkligen inte är ngn morgonmänniska stiger upp med ett leende. Det gäller ENDAST med valpar i huset. 

Vi har tränat inkallning idag. Godbitar i fickan. Jättegodisbitar. KRAVodlat griskött i små bitar. "Qäsim" blev väldigt snabbt duktig. Han behöver bara en gång sedan fattar han. Maken till lättlärd hund får man nog leta efter.

Just nu ligger han i norra rabatten och tuggar på havets läckerheter. Vi har tränat på att åka bil. Vi har varit vid havet och i hamnen. I hamnen passade vi också på att äta av havets läckerheter. "Qäsim" beundrades naturligtvis. De flesta visste ju inte vad en Saluki var för något men fin tyckte de att han var.

Blev det bilder idag? Kommer nästan inte ihåg. Jo visst tog jag på morgonen! Jo här är "Qäsim" i norra rabatten.

"Qäsim" är väldigt förtjust i att gräva och särskilt när den fina jorden rinner eller allra bäst den fina sanden. Åh så förtjust han blir. Åh så söt han är då med öronen framåt i förtjusande koncentration. Myror gillar han också. Allt undersöks. Brunnslock i vägen, kottar, kvistar ... farbröder som tränar golf ser farliga ut värre ... "men vill matte tvunget gå förbi så följer jag väl med." Husse kommer nog att fixa en riktig sandlåda tror jag.

Han saglar väldigt mycket när vi åker bil. Undrar varför? Han gnyr och gnäller när han ska vara själv där bak. I min famn går det bättre. Han är otroligt duktig i kopplet. helt otroligt duktig! Det är han som går med mig och inte tvärtom. Jag tycker det ska vara lustbetonat när kopplet tas fram även för en valp och det har lyckats redan. "Qäsim" blir glad när jag tar kopplet. Det enda jag gör det är att säga nej där han inte får gå sedan går han dit han vill. På vissa ställen får han springa lös. Där tränar jag inkallning. Det är riktigt stora gräsytor. Vi har flera sådana i vårt område. Det enda jag är ängslig för är att någon stor (inte valpsnäll) hund ska dyka upp okopplad. Än har det inte skett. Vill absolut inte att "Qäsim" ska bli skrämd av något i denna späda ålder. 

Jag tycker han har vuxit redan. Kan det vara så!? På 4 dagar. Förmodligen. Idag har jag borstat pälsen. Då fick "Qäsim" stå på ett bord. "Fy så läskigt! Tur matte är med." 

Sista kvällspasset. 22-23. Mat kl 9, kl 15 och kl 21. Sovpass och lekpass och miljöträningspass. Sista lekpasset ... kameran hann nästan inte med. Ett par bilder var det bara gräsmatta på. "Qäsim" var alldeles för snabb för kameran! På en bild var bara svansen med .... Bild 1  Bild 2   Bild 3   Bild 4    .... Nu sover han säkert sååå gott.

Måndag 23 juli 2001 Femte dagen. 

Idag skall det bli fullt med folk i huset. En liten människoflicka också. Undrar hur det ska gå? Vi börjar med att ta det lugnt på morgonen. "Qäsim" gosar mysigt hos matte. Det är en ny fin men tidig morgon. 

Denna natten valde "Qäsim" själv var han ville sova. På sin plats i hallen eller vid sidan av min säng. Det blev både och. Väckte mig inte utan det blev kiss på mattan och bajs på balkongen. Annars skötte han sig jättebra hela dagen och hela kvällen. "Qäsim" gosar mysigt med mellanmatte. På fredag ska Lillmatte och "Qäsim" få träffas.

Apropå namnet ... det känns inte riktigt 100! Jag föreslog Sallee vilket inte gillades varken av Husse eller Mellanmatte. Husse föreslog då Lucky Luuk ...! Husse kallar honom för "Saluki" ...!!! Vi får se vad det blir för tilltalsnamn till slut. Men det är hög tid att bestämma för inkallningsträningen är igång för fullt.

Tisdag 24 juli 2001.

"Qäsim" fungerar bra med alla. Småfolk så väl som storfolk. Idag blir det kanske en båttur. Det är väldigt varmt. Helst vill man gräva ner sig om man är en "Saluki". Funderar på namn. Smakar på "Sallee", S'Ali .... Jag gillar nog detta namnet bättre. Kanske bestäms det under dagen ...?

Husse och matte låg på golvet på en madrass denna natt. Sängen var utlånad till gästerna. Qäsim fick faktiskt ligga en stund mellan husse och matte och gosa på morgonen. Han hade skött sig så bra hela natten. 

Idag har vi hunnit med en liten tur i båten också. "Qäsim" satt i min famn hela tiden, alldeles stilla, somnade nästan ... han var lugn men jag vet inte säkert om han gillade det eller ej. Bilturer tror jag inte han gillar. Han saglar så väldigt då. Jag misstänker att han mår illa. Eller vad kan det vara? Han vill inte gärna gå till bilen så ... Det måste vi träna för bilåkning kommer det att bli en hel del i framtiden.

Fredag 27 juli 2001

Äntligen har Lilla matte Lillmatte träffat Yassim. Ja-a nu har han också äntligen fått sitt riktiga tilltalsnamn. Det blev alltså Yassim. Här är Lilla Matte Lill-Matte och Yassim. Idag skall Yassim vägas också. Undrar hur mycket han väger nu. Inte gillar han precis att äta i värmen. När det blir lite svalare ja då känner han hur hungrig han är. Ungefär 4 dl torrfoder äter han nu. 9 kg vägde vilket innebär att han ökat 1 kg på en vecka. Så då kan det väl inte vara någon fara!? Han måste få i sig  lite fast han är mager som ett "skrälle".

Nu går det lite bättre att åka bil, bara man får sitta i mattes famn. Annars går det inte så särskilt bra. Inget kul heller för den delen att sitta själv i en hörna i en bil! 

Min man och Yassims husse ville inte alls ha hund. Han försökte i det längsta. Ville inte! Men det blev så ändå. Han gillar inte katter och han gillar inte hundar. Han gillar definitivt inte när de gör saker på gräsmattan, eller tar hans mat, eller springer omkring honom eller efter honom. Men det verkar som han gillar Yassim ganska mycket. Husse kallar honom för "Saluki". Husse och Yassim. Lill-Matten hämtade mig för jag var tvungen att se så gulligt. Hon ville själv vara med på bilden. Se så gulligt!

Lördag 28 juli 2001

Yassim väckte mig lite tidigare denna morgon. Han ville ut och kissa och bajsa. Han var så bajsenödig att han inte hann in i rabatten. Så duktigt att väcka mig. Sedan gick vi och la oss igen och sov tills LillMatte kom och ville ut med Yassim. Jag ångrar att jag inte lät henne ge honom mat för när jag äntligen vaknade var det så varmt att matlusten var närmast obefintlig.

En liten stund fick Yassim vara själv idag. Vi gick till Hantverksmässan och var borta lite mer än 1 timme. Yassim hade fått ett ben att gnaga på och han hade vatten på balkongen i skuggan. Dessutom kunde han sova på sin sovfilt i verandan. Han kunde alltså vara både ute och inne. Vilken han ville.

När vi kom hem sov han. Han blev jätteglad att vi var hemma igen så visst har han upplevt att han saknade oss. Undrar om han har gnällt? Ska fråga grannarna sedan. Men man kan faktiskt röra sig i huset medan Yassim sover på sin plats. Han stannar kvar och sover även om man går ner där nere. Nu hittar han och han vet var vi brukar vara.

Jag har skickat in försäkringsanmälan och nästa vecka ska han vaccineras igen. Det blir nog även för utlandsresor tills nästa år.

Söndag 29 juli 2001

Vi var mycket hemma och tog det lugnt. Men sedan fick vi för oss att åka till sanddynorna för Yassims skull. Vi beslöt åka till Lagans mynning på norrsidan. Det blåste och var bara några få på stranden. LillMatten sprang ner och jagade vågorna och Yassim hittade genast diverse småpartiklar som flög iväg strax ovanför markytan. Hans jaktinstinkter går inte att ta miste på. Yassim började komma lite väl långt bort och lyssnade inte när jag ropade. Husse stressade mig lite och sa att jag måste ju hålla reda på min hund. Kommer han inte när jag kallar måste jag ju hämta honom! Ve och fasa! Jag måste bara få honom att komma till mig av sig själv annars förstör jag ju lite av inkallningsarbetet. Jag vill absolut inte behöva hämta min hund. Nu löste jag problemet genom att gå ganska närma så jag var säker på att Yassim hörde mig. Sedan kallade och lockade jag genom att försöka ha en spännande pinne till hjälp. Allt medan jag sprang bort från honom. Det lyckades! Han avbröt sitt jagande och kom till mig för att jaga min spännande pinne med en axvippa i änden. Pust! Det blev lite "hopp  skutt  flyg och  fläng" här på stranden också. Sedan fikade vi. Yassim fick mestadel av min köttfärsbrödbulle.

Måndag 30 juli 2001

 Bilen är inte kul! Yassim gillar inte bilåkning. Idag gnällde han hela vägen till Vejbystrand. När vi kom fram bajsade han en stor hög. Som tur var räckte en påse. På vägen hem kräkte han. Stackarn! Dagen innan hade ju gått riktigt bra i bilen. Här behöver tränas mer. Väl hemma sov Yassim en mycket lång stund. Efter kvällsmålet så piggnar han till ordentligt.

Jag undrar om jag ska ge honom bara två mål mat eller fortsätta med tre mål. Ibland verkar det som om han egentligen bara vill ha två mål. Men det är ju emot vad som rekommenderas! Jag känner mig villrådig här. Vill ju att han ska få tillräckligt i sig. Är rädd att han får för lite. Han får lite olivolja i maten och varje dag en äggula. Ibland A-fil och någon gång gräddfil i. Sedan torkad fisk att gnaga på ibland och eukalyptuskex samt riktiga märgben att gnaga på. Inte kan det väl gå någon nöd på honom och inte blir det väl för mycket heller! Hoppas innerligt att det är en bra sammansättning för honom. Pälsen är iaf fin och tät. Glansigt ...? Inte som LillaMattes guldhår riktigt.

En sak undrar jag över ... Yassim verkar vilja äta sin avföring ...? Är det ett sedan generationer nedärvt beteende för att överleva i öknen eller ...? Lockar jag iväg honom så låter han bli annars .... och det är ju inte så kul ... Fast han luktar inte illa. Det gör han faktiskt inte! Han luktar inte heller valp så som valpar brukar lukta ... lite sötaktigt kisskryddigt på ngt underligt lite mysigt sätt... Yassim luktar bara gott och är så mysig och så himla go´. Särskilt när han vänder upp huvudet och lägger sin nos längs med min halssida. Myyyysigt!

Torsdag 2 augusti 2001

Har det gått två dagar utan att jag skrivit! Milde tid vad du går fort sometimes! Nåja vi har tränat bilåkning och att gå på restaurang. Och att gå på svajiga bryggor. Lite läskigt är det men när matte lockar med smaskiga kex så fixar det sig. Jag kan nog inte säga att det är mindre rädsla för nya saker än för en riesenvalp. Absolut inte. En tydlig skillnad är det när vi möter folk för då hukar Yassim sig väldigt mycket och vill gärna lägga sig på ryggen med magen i vädret. Mina tidigare riesen var lite mer "pang på". Även dvärgschnauzrarna. Yassim tar det lite mer försiktigt och det är ju också rastypiskt och verkligen inget fel. Husse gillar verkligen Yassims sätt. Idag fick han beröm av de övriga restauranggästerna för att han uppförde sig så fint. Och så liten dessutom! tyckte man. 

Bilåkningen gick helt utan problem idag. Undrar om det var för att vi åkte Porsche!? Oj, vad skönt vi satt (låg). Yassim låg i min famn. Inga problem alls. LillHusse kommer att bli stolt över att Yassim föredrar hans bil.

Liten men stark och kamplust minsann!! Men inte den typ av kamplust som måste kontrolleras som hos mina tidigare riesen. Jag minns när lilla Dixie, knappt så stor som Goliaths nos, bet sig fast i trasan som Goliath skakade. Båda med härlig kamplusta. Yassim har också en härlig rolig kamplust. Kolla bara - vem vinner

Yassim vägdes idag och väger nu 9,6 kg när han är 12 veckor gammal. Så här söt är han nu.

Jag har berättat tidigare att vi har satt nät omkring trädgården. Det fick förstärkas ganska snabbt med nät även på insidan på södersidan eftersom han hittade ett hål genom den täta cypresshäcken. Så här ser det ut när Yassim har anfallit en stor blåklocka vid detta stället. Min Nya buddleja syns till höger. Den har varit i farozonen ett par gånger.

Fredag 3 augusti 2001

Idag berättade Yassim för mig att han faktiskt hade lite ont i benet. Det är så att han kan berätta saker. När han har något viktigt att berätta så puffar han på ett speciellt sätt med nosen på mig. Sedan visar han med kroppsspråk och ögon vad han vill berätta. Nu gällde det hans högra framben. Jag berättade vad han sagt för Husse och Husse drog sig till minnes ... jo det var det högra benet som han kasade på asfalten på igår sent. Yassim hade nämligen tagit en lite för stor runda och såg inte oss i mörkret utan kom in i en trädgård och visste inte hur han skulle komma ut igen. Vi gick runt till framsidan och kallade för att det skulle bli lättare. Höjdskillnaden mellan gata och trädgård var säkert över en meter. Husse trodde att Yassim skulle stanna på muren för att bli lyft ner. Nehej minsann! Yassim ville till Matte fortare än kvickt så det blev ett "svanhopp" på flera meter ut i tomma intet ... ner på asfalten. Benen bar inte utan vek sig. Av farten kasade han en bra bit. Mitt hjärta stannade! Yassim reste sig och ... han haltade inte. Inga märken mer än smuts syntes. Fy vad rädd jag blev. Himmel så imponerad Husse blev! Vilket mod! Vilken vilja! Vad spännande det ska bli när Yassim ska få börja med LC.

Idag har vi varit i Strandskogen och i Kattviks hamn bl a. Vi har också tränat att stanna kvar själv i bilen en liten stund. Det gick ganska bra. Första gången helt OK. Andra gången klättrade Yassim över till sätena. Jag fick flytta tillbaka honom två gånger sedan förstod han att det inte var ngn idé. Han lär snabbt. Nu är det inga problem när han sitter i min famn men det är inte helt OK än att sitta själv där bak i bilen medan vi kör. 

En olycka hände inne idag. På mattan precis vid dörren. Jag satt vid datorn.

Yassims päls börjar förändras lite. Han är väldigt ljus nästan vit men på ryggen, huvudet och öronen blir en lite gyllene färg mer och mer framträdande. Undrar om det är den färgen som kallas guld? Öronen börjar få längre hår och den lilla vita virvelspetsen på svansen är ursöt. Den lyser som en stjärna på några bilder. Idag tog jag en riktig "Stjärnbild" tycker jag själv. Visst är han för gullig ja rent av vacker, eller hur? En vacker salukivalp.

Det var toppen i Strandskogen. Jag samlade bilderna på en egen sida.

Vi har också hunnit besöka djuraffären och prata hundfoder, hundgodis mm En liten taggig leksaksboll som piper fick Yassim. Den gillade han minsann.

Nu har jag hittat rätt matbalans. Lika mycket mat morgon och kväll samt lite mindre däremellan. Nu äter han upp med en gång. Tre mål och lite smågodis i fostringssyfte däremellan. Inkallningen är ju så viktig.

Lördagen 4 augusti 2001.

Det har regnat idag. Första dagen sedan Yassim kom hit måste han gå ut och kissa i regn. Ingen höjdare! Men Matte vill ha en hund som även gillar regn och inte drar sig för det blöta. Fram med lekrepet. Dragkamp och jakt. Yassim kan då rakt inte motstå detta så regnet blir snabbt en bisak. Det blev dusch efteråt. Visst försökte han smita men det gick ju inte med en envis Matte. Yassim fann sig så snällt och det var ju faktiskt inget farligt. Godis till en duktig och nyduschad Salukivalp. Inga foton idag för kameran eller rättare programmet i datorn sabbade. Vi tar igen det.

Nu ligger Yassim hela natten på sin egen plats. Han vill helst ha en fåtölj och det ska han få. Vi har bara ingen till honom ännu. Den ska ju passa hans storlek framöver också. Det får duga på golvet så länge. 

Idag gick det faktikst bra att åka själv därbak också. Toppen! Vi åkte till Tylösand, handikappbad och yttersta spetsen av bara farten. Yassim gillar stenhällar, sand och strandskogar. Synd bara att små valpar inte kan springa lösa mer och oftare. Himla synd!

Apropå springa lösa ... Hemmavid har modet minsann ökat. Idag tog Yassim en lång vända. Inte bara en utan två faktiskt. När han försvann ur sikte på bråkdelen av en sekund så visslade jag och kallade. Han kom genast - GODIS! "Duuuuktig vovve!" Sedan såg jag bara en vit pil som försvann igen. Nu kom han inte och jag blev nyfiken. Jodå han pratade med ett par unga herrar, blev omklappad ... på magen ... oooh! Jag kunde ju inte skälla ut dom! Men jag kunde inte låta bli att säga: "Vet ni vad ni EGENTLIGEN skulle ha gjort?" De tittade lite undrande på mig och fortsatte magklappandet. "Jo, egentligen skulle ni sagt till honom strängt att GÅ HEM! Detta saboterar min inkallningsträning!" De lyssnade inte särskilt på mig. "Är det en saluki?" frågade den ene. "Ja" svarade jag ju. Jo då hade han själv haft en saluki och han tyckte min Yassim var jättefin och det tycker ju jag också. "Han kommer att springa långa rundor och ta kaniner men han kommer alltid hem igen" fortsatte den tidigare salukihussen. Milde tid! Det var ju inte precis vad jag ville höra i denna stund av misslyckad kontroll på sin hund och sabotage av inkallningsträning. Fy vad jag kände mig hjälplös och frustrerad av vad som komma var att vänta ... troligen. Hur i hela fridens dar ska jag klara detta? Kommer jag inte att kunna ha Yassim lös på våra stora gemensamma gräsområden här i vårt bostadsområde?

Yassim var dock glad som en spelfågel. Han är för härlig! Nu blir han glad så fort kopplet tas fram. Gladast blir han förstås om jag tar den röda jackan. Gör jag inte det så går han till jackan och säger att jag ska ha den på mig. Han vill ju försäkra sig om att fickan med godiset följer med på promenaden. 

Jag funderar på vilka utställningar vi ska gå på och vilka vi ska deltaga i. Valputställningen i Malmö blir det förstås och sedan troligen ett par till under hösten. Inte Sofiero dock.

Söndag 5 augusti 2001

Idag har jag börjat med att göra en SOS-sida. SOS - Hjäääälp! Jag ville egentligen skriva ett brev att lägga i brevlådorna här i området. Husse vill inte att jag gör det. Jag måste lära mig att ha kontroll på Yassim tycker han och menar att risken att folk blir irriterade i stället är ganska överhängande. Jag vet inte för jag känner inte hur folk är här än. Vi har ju bara bott här sedan i november. Hundlösa boende här är kanske redan så irriterade på hundägarna ...? När det gäller hundbajset förtår jag. Man behöver inte vara hundlös för att irritera sig på hundägare som inte plockar upp bajset efter sina hundar. Det har ändå gått ut en påminnelse. Bara idag såg jag minst 3 bajshögar. Det var från stora hundar. Igår såg jag en hög efter en mindre hund. Det är skamligt att inte plocka upp. Säg till hundägare när ni ser att de underlåter att ta sitt ansvar för allas trevnad.

Husse tyckte att man skulle sätta små flaggor som det stod "skandal" på i bajskorvarna. Jag tycker att man ska skriva namnet på hundägaren på flaggan. Skämt åsidor! Det bästa är att se när det sker och sedan vara "rak". 

"Hördudu! Jag såg att du inte plockade upp efter din hund. Gör det nu och i fortsättningen så slipper både du och vi andra obehag!"

Vi var i skogen ovanför det stora gröna fältet med golfgreenen och boulebanan. Vi gick en sväng Yassim och jag. Naturligtvis var Yassim lös. Finns det inga hundar på gröna fältet så kopplas han lös. Det är liksom en tyst "signal". Yassim ska lära sig var man ska vara kopplad och var man kan vara lös. Han är t ex alltid kopplad när vi går på vägen förbi alla trädgårdar. Han ska inte få kissa och lyfta benet mot folks trädgårdsingångar! Absolut inte! Han ska från början lära sig att kissa och bajsa gör man på vissa ställen och inte dessa.

Måndag 6 augusti 2001.

Yassim får träffa min lillasyster som är väldigt hundrädd och tycker jag är tokig som skaffar hund igen ... nu när vi är "fria" och skulle kunna göra vad vi vill ...

Yassim skötte sig exemplariskt. Min syster blev inte rädd. Denna dagen inträffade något fantastiskt. Medan vi satt på balkongen och drack kaffe på maten såg vi Yassim försvinna nerför trappan och sedan kom han ut i trädgården, styrde stegen mot norra rabatten och .... ja minsann ... han gjorde sina behov! Vilken hund! 

På morgonen innan gästerna kom besökte vi veterinären som precis kommmit hem från semestern. Därför hann Yassim bli nästan 13v innan vaccinationen. Nu blev han ordentligt vaccinerad och det gick alldeles utmärkt. Vi ska vänta lite med "utlandsvaccineringen".

Tisdag 7 augusti 2001

Lite gnällig eller bara saknaden efter matte medan matte var hos frissan och därefter handlade färska frukostbullar. I alla fall var det så himla gott att få köra in nosen mellan frambenen i mattes famn och bara sussa tryggt. Så här mysigt är det. Det blev en egen sida för sussandet också.

Vi har gått rundor i skogen ovanför fältet. På nya vägar håller sig Yassim nära mig men när vi går på redan beträdda stigar .. ja då går det undan i "åttor". Yassim flyger över stock och sten. Han får vara lös så mycket som möjligt. Han kommer oftast genast när jag ropar hans namn. Ibland dröjer det lite om han hittat ngt mysigt luktegott på marken. Körsbär t ex. Yassim gillar både körsbär och körsbärskärnor.

Jag funderar väldigt mycket just nu på om vi ska ta på oss riktigt mycket jobb en koncentrerad tid eller om vi ska vänta för att denna jobbiga tid ska vara under en längre period. jag funderar allvarligt på att köpa en tikvalp nu.

Då är jag väl förstås tokig i kvadrat ... minst ... enligt min syster eller enligt båda mina hundfria systrar. 

Vi tränade "ensamhet" idag. Jag "laddade" en boll med godis. Bollen var ny. Yassim fick bollen. Jag sade "Jag kommer snart" sedan stängde jag dörren och gick ut. Yassim började genast leka med bollen. Han skällde lite på den också. Vi satt i däckstolarna ute en bit ifrån. Det blev snart tyst. Jag smög mig för att titta genom fönstret. Yassim sussade så gott på mattan. Så bra det gick! Skööönt!

Onsdag 8 augusti 2001

Dagen när Yassim för en stund hade en kompis att leka med. De var samspelta. Kompisen hade övertaget men Yassim kämpade energiskt och målmedvetet. Kompisen var en svala som flög sina "åttor" med Yassim efter sig. Det såg faktiskt ut som om de lekte tillsammans och verkligen var kompisar denna stund. Jag fick avbryta leken. jag ville inte att Yassim skulle ta ut sig. Trots allt hade svalan övertaget.

Torsdag 9 augusti 2001

 Inatt vaknade Yassim 6 gånger tror jag. Det blev resultat varje gång. Undrar om det är som han bara blir sugen på godis!?  Han har varit duktig hela dagen. Fast han gick faktiskt upp för trappan till framsidan där vägen är. Det får han ju inte. 

Hur kan det vara att en hund gillar körsbär så till den milda grad att även kärnorna slinker med. med körsbär på marken så glömmer man t o m matte!!! Det går ju inte!

Fredag 10 augusti 2001

Idag slutade jag tidigt. Jag bara längtar hem. Inte konstigt eller hur!?
Det är så roligt med hund igen och Yassim är så otroligt "fin". Han vet nu vad "kissa-duktigt" är och han vet att det vankas godis efter.

Idag har vi övat "stanna", "nu går vi över" bara som en förhoppningsvis extra livförsäkring. Tänk om det hjälper så att han inte rusar rakt ut i vägen i framtiden. Vi stannar varje gång gatan ska korsas och sedan går vi över. Vi har också tränat att "gå här" vilket betyder på vänstra sidan (där godiset finns om något görs duktigt). Jag måste säga att det gick förvånansvärt bra med tanke på att Yassim bara är 13 v.

13 veckor gammal väger han 10,2 kg. Är det lagorm? Jag tror det. Fast han verkar nästan ständigt hungrig nu. Maten äts snabbare än kvickt. Jag följer rekommendationerna men jag gör det lite generöst.

Vi är hemma själva idag. Just nu sover Yassim och jag gör om hans webbplats lite. När jag kollade i skolan så klarade inte den datorn ramarna och då kanske det är fler datorer "out there" som inte gör det och då är risken att man missar något så överhängande.

Yassim "pratar" mycket. Det är fantastiskt roligt. Jag förstår för det mesta vad han säger. I en bok läste jag att hundar (salukipojkar) gör det mer än salukiflickor.

Han börjar bli lite för intresserad av vad vi har på matborden. Han börjar också bli så stor att det skulle kunna tjuvas från vårt bord. Det kan vi inte acceptera så snart får jag nog plocka fram "vattensprutan" och överraska med en dusch vid lämpligt tillfälle. Det har varit ett oöverträffat bra knep med våra andra hundar. Inget skadligt bara en oangenäm överraskning.

Snart kommer det fler bilder ... stå fint ...

Måndag 13 augusti 2001

Idag börjar jag på allvar tvivla på maten. Får han verkligen tillräckligt i sig!? Nej det fick han nog inte. Och därför gjorde jag denna sidan. På påsen stod inget om valpar särskilt och beräknade portioner är troligen för vuxna hundar. Vilken tur att Yassim fått lite annat vid sidan om! Stackans! I fortsättningen kommer han att vara mättare.

Någon gång har han lyft på benet. Han kissar lite oftare nu. Men vad jag blev besviken att de "låtit" honom kissa på mattan medan jag var i skolan. De hade inte uppmärksammat att han behövde gå ut och han kan ju inte öppna dörren själv. Min lilla duktiga Yassim som ju är så duktig - alla är inte lika duktiga.

Vi gick en lång runda i skogen och Yassim sprang som en gazell och kryssade mellan träden. Sedan missade han förstås inte sitt körsbärsträd. Där fanns nya nedfallna körsbär. 

Just nu så håller de senaste bilderna på att tas fram. Jag önskar en bild där Yassim "står fint" men det är minsann svårt att hinna. Här behövs minsann "ringträning".

Lilla Lill-Matte är här och i lektagen. Fler är i lektagen: Är du med nu? - Nu springer vi! - Vem är snabbast?  Det är nog favoritleken. Jaga hopprepet. Hoppas det är bra grund inför LC. Tänk om han tycker det är lika roligt!

Onsdag 15 augusti 2001

Idag var första gången som Yassim var ensam ett riktigt pass. Innan har det ju bara varit träningspass. Nu gick vi båda två. "Jag kommer snart!" sade jag till Yassim medan jag klappade honom, gick ut och stängde dörren. Drygt två timmar senare kom jag hem. Yassim reste sig från sin plats och välkomnade mig. Visst hade han saknat mig och han var sååå glad att ha mig hemma igen. Inget hade hänt utan vi gick ut genast.

Oj, oj, oj - getingstick! medan jag pratade med min syster i telefon gick Yassim ut på balkongen. Troligen tog han en geting och blev stucken i munnen. Jag kom inte på det genast men ganska snart. Livrädd blev jag. Himla orolig! Ingen bil eftersom Håkan hade den. Ringde veterinären som satt i möte men var så hjälpsam och rar. Erbjöd sig t o m att komma om det visade sig att tungan var svullen och det utvecklades oroväckande. Jag blev lugnad och dessutom kom Håkan hem. Håkan tog Yassim upp i knät!!! Jo han gillar verkligen Yassim! *ler* 

Det verkade allvarligare än det var och jag blev ju rädd - ängslig. Sticket hade troligen tagit i underläppen. Tungan såg ut som vanligt. *pust*

Jag blev faktiskt väldigt orolig först. Han är så gullig och han tyr sig verkligen till oss. Det känns som om Yassim känner sig fullkomligt trygg här hos oss. Det blir nog bra i morgon.

Fy för getingar!

Fredag 17 augusti 2001

I onsdags var Yassim 14 veckor gammal och vägde 12 kg. Han gillar inte när fodret är för mycket uppblött och han gillar inte alls att få filmjölk i maten längre. Men han gillar äggulan och riktiga köttben. Vi var bjudna på picknick till Hovs Hallar ikväll. Så mysigt hade vi det och så himla gott. Vi stannade och såg solnedgången över havet. Det var underbart.

Yassim fick ett köttben och låg och gnagde medan vi åt. Inte en gång gick han på vårt sittunderlag för att tigga av vår mat. Inte en gång! 

Men han visade humör. Han angrep min fot när den kom för nära benet. Det lät lite gulligt. Fast det är ju egentligen inte gulligt alls. Angrep var kanske för starkt. Han gjorde utfall är nog rättare. Samma gjorde han mot Håkans fot när den kom för nära. Sedan när jag tog benet för att lägga ner det igen i plastpåsen visade han åter humör fast då sa jag till fast och bestämt att sånt ville jag inte vara med om. Basta! Jag ser hans reaktion som högst naturlig och det kräver också en ledares fasta reaktion om vad som accepteras och inte. 

Idag var Yassim själv igen en stund. Inga problem. Bollen var tömd och låg i en annan hörna så den hade nog "drivits omkring" över golvet för att godiset skulle trilla ut. Yassim blev väldigt glad att jag kom hem och han tyckte det var skönt att få komma ut i trädgården så han la sig genast på gräsmattan. Först i solen och sedan i skuggan.

I morgon ska vi gå på torgmöte. Det blir mycket folk och troligen ngn hund också. På måndag blir första gången besök på kennelklubben. Social- och ringträning. Fostran handlar det om och inte regelrätt träning eller dressyr. Bara fostran. 

Lördagen 18 augusti 2001

Vi har haft Yassim precis en månad idag! Det ska vi fira! Hurra! Hurra! Hurra!

Ska kanske först berätta att getingsticket har så gott som läkt nu. Dagen efter hade han en liten påse under hakan. Nu vet jag i alla fall att han inte är överkänslig för stick av denna typ. Sedan beror det naturligtvis på var sticket sker.

Häromdagen klippte jag klorna. Inga problem allas. yassim fick ligga på ett bord medan jag klippte alla klorna och några två gånger. Milde tid! Jag som är van att ta strid vid sådana tillfällen. Det behövdes minsann inte alls. Så skönt!

Söndag 19 augusti 2001

Yassim har varit lös i magen. Igår när han skulle .... så lät det ... ja han blev så rädd att han skrek till ... han trodde nog minst att det var "bombanfall". Sedan höll han sig hela natten! Ja hela natten! För första gången sov jag en hel natt ... på en månad alltså.

På morgonen ute i trädgården så ... ja det gick bara inte att hejda. Han har varit pigg ändå så jag är inte så orolig. Men han verkar inte gilla uppblött foder längre. Han dricker mycket vilket känns skönt. 

Idag har Yassim fått en egen fåtölj. Våra nyomklädda var färdiga så det blev en över. Jag tror han gillar den. Eller vad tycks?

Fast nu har han lagt sig på mattan här i mitt arbetsrum. Han sover djupt och gott.

Onsdag 22 augusti 2001

15 veckor och 13,4 kg

Matransonen ökar och ökar. Yassim är hungrig och växer "så det knakar". Han blir rufsigare på öronen och får mer och mer krage, eller heter det haklapp. Det tycker jag är så fint. Han är så fin! 

fast idag har det hänt lite olyckor inne. Undrar varför egentligen??? Han har ju kunnat gå ut! Fast inte när vi var borta förstås. Iofs ... sånt händer med valpar och jag kan minsann inte klaga egentligen. Så bra som det fungerat.

I måndags var Yassim i "skolan". Han var yngst men klarade sig bra. Amira som gick med honom var ängslig att hon kanske inte kunde och att det kanske blev fel. Men nej då! De var jätteduktiga. Så duktiga! Kolla bara! 

Visst luktar det gott här i skolan
Men hördudu! Det är mig du ska kolla på!
Duktig! Så fint du går! Braaaaaa!
Och så en välförtjänt paus och lite bus med LillaLillMatte.

Fåtöljen är redan för liten! Vi får skaffa en bättre och större. Så är det bara!

Tisdagen 28 augusti 2001.

Jobbet är igång för fullt nu efter sommarlovet. Mycket planering för att Yassim ska slippa vara själv för mycket. Vissa dagar är längre. Som idag. Jag var hemma vid lunch som blir ganska tidigt. Tänk vad man kan hinna på lite mer än en halvtimme! Gå en liten hundrunda med både det ena och det andra som resultat. Dessutom hann Yassim springa lite fritt också. Dessutom hann jag själv göra och äta en rullad macka med skinka och ost, slänga i mig lite mjölk och ta kaffet på skolan.

Yassim gnäller inte när jag går. Fantastiskt! Han ligger oftast på sin plats och där klappar jag om honom och säger att jag kommer snart. Det var inte alls lyckat med den där bollen med godis i. Den behövs inte vid det tillfället när jag går! Han blir nog bara upphetsad av denna sysselsättning och kissar lättare inne då, har jag märkt. Det bästa är att bara gå. Bollen får han leka med ändå t ex när jag sitter här vid datorn.

Eftermiddagen blev lång idag eftersom Husse är på lasarettet. En så'n duktig hund jag har. Vi tog en runda direkt! Sedan hem för middag åt matte. Sedan ut på en lång-springrunda. Den obligatoriska. Idag var Yassim jättepigg och lydig. Han fick springa mycket fritt på de öppna härliga fälten. Ibland springer han så fort att benen inte hinner med. Då rullar han volter och blir själv lite förvånad över vad som händer. 

Yassim pratar väldigt mycket. Det är kul. Han reglerar själv sin mat och vill inte ha den uppblött. Helt plötsligt ändrades hans matvanor. Det var i den vevan när jag gjorde fodersidan. Äggulan uppblandad med lite annat gott är viktigt till lunchen. Det ser han fram emot. Han tog ett utvecklingssteg då. Nu har det planats ut och snart kommer säkert nästa utvecklingssteg. 

Yassim sover gott hela nätterna i regel numera. Jag får ofta väcka honom. Inatt sov vi båda jättegott. Knyster han det minsta och vill ut så vaknar jag .... men ...!!! Idag när jag kom till skolan undrade mina elever och mina kollegor om jag hade hört åskvädret i natt. Åskvädret? Jag älskar ju åskväder och inte ett knyst hade jag hört inte ens med öppet fönster i sovrummet. Inte Yassim heller! Vi var nog de enda i Båstad som sov denna natt med det förfärligaste åskväder som drog fram! Vi missade det. 

Jag hör inte förfärliga åskväder men jag hör minsta pip från Yassim. Så det kan va'!

Bilturer gillar han inte. Han mår mycket lätt illa och det händer att han kräker. Det går ju inte om vi ska åka på utställning eller träna LC så småningom. Han kommer att vara slak och hängig och då vinner man ju inga rosetter eller dylikt. Inte kan jag låna Porschen titt som tätt! Så bortskämd får han inte bli. Snart får vi dock en Volkvagnsbuss och kanske han kommer att gilla den bättre. *hoppas*

När jag tittar på hur han har utvecklats kroppsligt så är han en liten pojk nu och inte längre en baby. Ibland står han så himla fint ute på fälten när han är uppmärksam och sträcker på sig. Så himla fin han är då! Ungerfär som denna bakgrundshund fast en lite mindre upplaga.

Nu sussar han gott uppe på sin plats. I morgon är det en kortare dag och på lördag har jag beställt "barnvakt" när jag ska till högskolan. 

 Yassim vaktar faktiskt lite också. Han gillar att sitta och ha koll på det som sker. Han har bäst koll från balkongen men även från uteplatsen. Så fort det är något annorlunda så skäller han. Går någon konstigt så skäller han. Igår var det en joggare som sprang baklänges ...!!! ... Bäst att varna matte då för såna konstiga tvåbenta varelser. 

Idag tog han min ena handmålade toffla. Den låg i TV-rummet med bitmärken i hälen. Jag får se upp för spetor när jag tar på den nästa gång. Jag sätter undan de "värdefulla" skorna. Skönt att det är kortare dag i morgon.

Onsdag 29 augusti 2001.

Yassim är 16v idag. Jag kan inte få honom vägd för Husse är "justerad" och jag ställer mig absolut INTE på en våg. Inte ens med den go'aste hund i famnen. Jag är minsann inte vän med några vågar. Men tappat kg har jag på senaste tiden. Säkert minst 5!

Lite bitigare nu. Gnällde inatt mellan 12-01. Fick gå ut ett par gånger. Men ... det är nog tänderna.

Alla tycker han är så fin och jag är så glad för honom. Min lille Yassim!

Söndag 9 september

Idag är Yassim 4 månader. Vad tiden går! I onsdags när han var 17 veckor gammal vägde han 15 kg. Han har växt på höjden och blivit en liten "pojk" nu. Jag väger bara för att det är kul - inte för ngt annat. Maten fungerar bra. Yassim har fri tillgång till foder mellan 06-19 därefter tas matskålen bort. Han reglerar själv vad han vill ha och äter tre gånger om dagen. 

Vi har honom mycket lös och han är för det mesta lydig och håller koll på oss. Visserligen tar han ju större rundor än hundarna vi haft tidigare men det gäller då att ha koll på området så att det funkar. Det har det gjort hittills. 

Vi åkte inte till Sofiero idag. Vädret var trist och vi var trötta efter gårdagen. I stället åkte vi till stranden i Halmstad och promenerade en lång runda. Yassim fick vara fri ända tills jag upptäckte en hel kennel som sprang lös. Det var collies tror jag. Sedan blev vi bjudna på middag. Yassim gillar fortfarande inte att åka bil. På motorvägen fungerar det ganska bra men inte inne i samhällen där det skumpar mer och där man svänger mer. Stackars Yassim. Måtte det lösa sig snart.

Nu börjar det bli läge för mer träning. Yassim är lättlärd så det kommer nog att gå bra.. ... 

Onsdag 19 september 2001

Det är mycket svårt just nu att hinna med att skriva här. Jag eller rättare sagt vi anstränger oss för att inte jag ska få skuldkänslor för Yassim. Han är verkligen något som påverkar planeringen av vår dag. Igår fick han följa med Håkan när han var på besök i en av våra skolor. Han fick vara i bilen men var ute och rastades flera gånger. Om det inte öser ner så tar vi alltid en rejäl runda på eftermiddagen så att han får springa ordentligt. Helst lös så han kan bestämma själv.

För lite sedan gick vi en lång runda ner genom dalen och upp på andra sidan och milde tid vad kantareller vi hittade. Fast vi plockade inte dem!!!! Vi var liksom inte inställda på det. Ångan var uppe och kropparna ville inte vara stilla. Men nu har vi hittat ett kanonkantarellställe. Så roligt! och gott - förhoppningsvis - nästa gång.

Visst händer det att vår fina hund är "olydig". Idag t ex drog han ut en ögla ur den hemvävda mattan här nere. Fy! sa matte då. Strängt dessutom. Yassim vet vad det betyder. Han har även plockat ur min ena yllesocka ur stöveln men som tur är inte tuggat sönder den. Han har tagit våra sportskor men inte gjort någon åverkan på dem. Inte så det stör i alla fall. Han har legat i min nyklädda fåtölj fast han inte får. I morse så lyckades han hamna i min säng före mig fast jag redan satt i sängen. När jag lade mig ner så fanns där en hund fast den inte fanns där när jag satte mig!!!! Då kunde jag faktiskt inte låta bli att le ... skratta ... fast det var för tidigt för sådana ansiktsövningar.

Yassim är lite lydigare nu än han var för ett par veckor sedan. Han kivas inte vid inkallningen. Men han visar tydligt vilket godis som är gott och vilket han lika gärna kan vara utan. 

Idag är han 19 veckor och väger 16,6 kg. 

Söndag 7 oktober 2001

Jag har haft mycket att göra, känner samvetskval för att jag borde ägnat mig mer åt Yassim. Som tur är har jag haft jättemycket hjälp av Håkan. 

Yassim börjar bli "olydig". Han kommer inte när man kallar. Springer rundor i stället. Kommer inte! Man blir näst intill galen. Sedan går man samtidigt som man tydligt talar om hur dumt han bär sig åt. Då kommer han efter. Vill vara till lags.

Idag när Håkan och Yassim var i skogen så kom han inte när Håkasn kallade. Han tramsade sig och sprang hem!!! Håkan hämtade honom hemma och tog honom på en runda till. Bara för att  visa vem som bestämmer. 

Yassim vaktar. Det tycker jag är bra. Han säger till så fort han hör något ljud som är annorlunda eller när ngn kommer. Jättebra! Och jag som trodde att salukis inte vaktade särskilt. 

Den senaste bilden jag har är när Yassim är 20 veckor gammal. Oemotståndliga ögon eller hur?

Söndagen den 11 november 2001.

Valputställning i Malmö. Det blev en ny sida. "Show"-sidan. Jag är besviken över mig själv men nöjd med min hund. Det var vår första utställning.

Stackars Yassim kräktes på vägen ner till Malmö. En dag med mycket upplevelser, massor med folk och massor med valpar. Yassim skötte sig excellent. Min Lilla Fina hund!

Fredagen den 16 november 2001

Vi har promenerat vid havet i eftermiddags. Underbart väder. Yassim var lös hela tiden. Han ville fjanta sig lite vid ett par andra flanörer. Han sprang också rundor runt ett par hundar vi mötte. Mestadels höll han sig runt oss och han höll reda på oss. Bra. Folk kan ju bli sura och måtte han inte hoppa upp på någon. Jag har full förståelse för det och jag vet att jag måste koppla honom om det skulle krävas. MEN ... klarar han det nu så klarar han det sedan. Han är ju bara trots allt 6 månader.

Här är en bild när Yassim mötte den första snön. Han gillade den - det syns tydligt. Han gillar det mesta - utom bilåkning. Det är fortfarande en mardröm för honom. Fast det blir bättre och bättre. Han får också röra sig i bilen som han vill och även sitta eller ligga i sätena. Yassim får ganska mycket. Hans liv är ganska fritt och han klarar det. Jag tror att vi kan ta bort nätet runt tomten nästa sommar. Jag tror inte han springer ut. Bara han får tillfälle att springa av sig där det är tillåtet. Så tror jag - vi får väl se. Många har sagt att han kommer att rymma iväg ofta men alltid komma tillbaka. Salukis är sådana, säger dom. Jag undrar det!

Måndagen den 7 januari 2002.

Oj, oj, oj! Vad tiden springer iväg. Nu har jag länge försökt ta en sån där "pangbild" av Yassim men inte lyckats. Oftast är han för snabb för min kamera men ibland står han helt enkelt inte tillräckligt fint. Han har inte börjat lyfta på benet än. Konsekvent och hundaktigt alltså. Lyfter han så är det mer tikaktigt än så länge. Dock har jag lagt märke till att han nosar mer intensivt än någonsin numera. Kanske beror det på att snön förstärker lukter eller börjar han gå in i könsmognaden. Kanske är det bådadera.

Yassim är fortfarande kelig. Han kommer in och väcker mig lika gulligt som vanligt. Puffar nätt med nosen, lägger upp tassen och sedan när jag klappar så lägger han sin kind emot mig. På kvällen när jag sitter framför TVn så har han en period när han vill sitta = ligga i Mattes knä. Det blir svårare och svårare att hålla kontroll på de långa benen och den långa kroppen. Mitt knä liksom räcker inte riktigt till så ... ett antal gånger har kaffekoppen och vinglaset åkt på golvet, på heltäckningsmattan. Denna matta var fläckig redan när vi flyttade in och visst ska vi byta den. Men det kostar som sagt en slant och det finns ju prioriteringar i en vanlig hushållsbudget. Yassim tycker dock att denna matta borde vara högprioriterad för byte. Han har redan börjat riva upp den. En kvadratmeter har han sysselsatt sig med i ensamma stunder. Han hittar de starka fibertrådarna och biter och drar så det blir raka fina kanter som lossnar. Vi har lagt en äkta matta över detta hål och en hundfäll över samt satt två stolar på. Det hindrar inte när ensamhetskänslan sätter in. Yassim plöjer sig genom dessa lager för att fortsätta få bort den fläckiga heltäckningsmattan. Så är det bara!

Husse förfasar sig över härjningarna men jag är så himla glad för att Yassim valt just denna mattan och inte någon av de andra. *himla glad* Det är stil på Yassim. Han är en mycket mycket klok hund.

Maten är han kräsen med fortfarande. Likaså godiset. Det är inte lätt att krusa honom. Numera får han komage (!) i torrfodret. Komagen kommer från samma fabrik. Han älskar faktiskt komage. Lite fil får han också. Äggula gillar han också. Vi ska ta fram levern ur frysen för att skära i lagom bitar och torka i ugnen. Det kommer han säkert att gilla. Då blir det lättare med "dressyren" kan jag tänka. Vi visste ju att det inte var varken en dvärgschnauzer eller en riesen vi köpte när vi valede vår Saluki. Ingen tveklöst, betingad, ögonblicklig inkallning gäller här inte! Antingen så här eller i värsta fall så här.

Tänker på alla mina dvärgschnauzervalpar som såldes så gott som rumsrena och superduktiga på inkallning. De var så betingade att de vände på studs vid min hundvissling. Var de än befann sig och alla på en gång. Helt otroligt! Det kan jag fortsätta att drömma om just nu. En saluki kommer inte på studs ... men den kommer .... till slut.

Vi har ett knep! Det fungerar! Yassim älskar nämligen den lilla röda laserpricken. När han inte kommer in från trädbgården så tänder jag laserpennan och vips är Yassim inne i andra delen av huset. Som han kan jaga denna lilla prick. Så snabb han är! Vi upptäckte detta när min son kom hem från Island med en nyinhandlad laserpenna. Så fort Jacob kommer på besök så letar Yassim efter en röd prick att jaga. Jag fick naturligtvis önska mig en laserpenna i julklapp. Så är det bara!

Yassim är nu nästan 8 månader gammal.

Latest about "Yassim"

Tisdagen den 8 januari 2002

En pangbild kom med mail idag. Åh så söt han är! Tack Per! Tusen tack!

ÅH! Så söt så söt! Visst!

Månadens bild April 2002.

 


© Birgitta Rudenius
Kastanjebacken

 

 

 

 

 

 

 

 

Hit Counter