| Nu har det redan hunnit bli september på
Kastanjebacken. Regnet öser ner och morfar har inte kunnat ta upp sin potatis än. -Det är alldeles för blött i marken, säger
Mathildas morfar. Tänk när det var fina dagar! Morfars lilla nyfödda gris är så mjuk och varm. Man måste hålla de små grisbarnen väl. Man måste vara riktigt rädd om de små liven. Visst är den söt den lilla grisen! *** -Vet ni vad? Min mormor hade glömt att hon skulle passa mig den dagen när mitt dagis skulle stänga för att alla fröknarna skulle gå på kurs. *** Medan mormor satt och arbetade vid datorn lekte jag i min lekstuga. Precis när jag skulle öppna dörren fick jag se den! Jag rusade in till mormor som följde med ut för att titta.
Jag skrek i högan sky! Mormor kom springande och trodde att jag blivit getingstucken. Jag var så ledsen och så rädd. Det tog lång tid innan mormor hade tröstat mig. *** Vårtbitaren hade hoppat upp på mina byxor. Jag visste ju inte att den var snäll och inte alls ville bitas. Jag visste ju bara att den heter VårtBITARE och då trodde jag ....! Ser du den? Den är grön precis som gräset.
Mormor tog upp den och det visade sig att den hade skadat sitt lilla ben. -Men vad ska den heta? undrade mormor. Mormor trodde att det var en pojk.
"Puss från MATHILDA och mormor!" Och från Jonathan Lilla Gubben!
|
Tänk! Denna dagen när jag hade denna fina
sommarklänning .... då var det en fin dag. 
Mormor berättade att det var en
Vårtbitare och sedan gick mormor in till datorn igen och jag gick in i min lekstuga. Bara
en liten stund senare. 
När mormor hade tröstat färdigt undrade vi
så vart Vårtbitaren tagit vägen. Vi blev rädda att Chippen hade tagit den. Men vi
hittade den i gräset. 
Så blev det! 
